Måste jag dansa med dig nu?

Det är syrefattigt på kontoret. Jag försöker dra in luft i lungorna, men det händer ingenting. Jag sitter hopsjunken som en munk över tangenterna.
Jag är ensam på plan fem. Nästan i allafall, det susar konstigt från fönstret och nu kopierar någon, någonting, någonstans. Jag äter en banan som en jävla liten apa. JAg sitter på Jonas Wahlströms finger och kråmar mig framför en kamera. Snart finns jag på omslaget till Guinness Rekordbok.
Heter han Wahlström? Skit samma.

Nu ska jag gå in på en tysk webbaserad nätbutik och beställa bjällror.
Jag älskar bjällror. Har man bjällror är det jul närshomhelst. Men inte vilken jul somhelst, nej! Den grönaste, guldigaste, rödaste, disneyaste, underbaraste, Nat King Cole-igaste, kallskurigaste och fjorton samuel adams winter ale i blodet-igaste jävla Phil Spector otroliga technicolor- julen du överhuvudtaget kan tänka dig.

Kom nu Movitz

Äntligen full igen.
Äntligen dålig bio med Björn, sedan öl öl öl och öl på La Bodega, med olika tallrikar av kött.
Sen något jävla hak, med ouppfyllda löften, på tulegatan, med öl och dålig amerikansk whisky och en till!
Inga tjejjer med glasögon, bara två med samma krulliga frilla och Fan vad Cornelis var fet egentligen. Björn two-steppade upp för trappan, jag och M tittade på med hängande långa hakor.
Nu hem hem hemma igen i vår underbara fullkomligt jävla ljuvliga lägenhet.
Ulla låg i sängen och sov med handen under örat.
Bellman var en skön fullgubbe. Som han den vithåriga på odengatan, du vet han som tigger pengar ibland och ibland raglar full som en kaja uppför gatan. Jag önskar att jag en dag blir som honom. " En krona till kaffe, damen? (käften full av nikotingula gaddar och håret som en död dvärpincher på skallen).

Kom och kyss min dansanta fot min kära, kom och kyss mitt blödande hjärta.
Jag har blott dig kär min sköna, blott du och du allena. Du är allt och jag, jag är inget.
Tillsammans är vi dagen och natten och himmelen också. Tillsammans är vi
himmelen, tillsammans är vi kärleken, så kom nu till mig min kära, kom och kom igen.

Kring rider vinden, klagande, kall...

Jag är stel idag. Så inihelvete. Vänstra delen av min långa rygg känns som en vansinnigt hårt kolgrillad flintastek.
Du vet , när man grillar den så länge att en blir seg och styv som ett lik.
Det är den där jävla Björnes fel. Lurar med mig till gym där man ska stå och svettas som en lungsjuk kolmilare, slita armarna av sig på djävulsmaskiner med tyngder som drar ner dig i fåfängans avgrundsdjup. Ackompanjerad av BodyWork II -" blyhårda beats för människor med hjärnan i kuken".
Nej jag ska säga som det är, det är inte Björnes fel. Det är jag som inlett fitnessåret 2008; nu är det slut på nackont och kutig rygg. Nu ska jag löpa som en senig masaj tvärs över staden och dansa som en welterviktare över kulturens gråsvarta polokragar.

Blixtrande av vitalitet, formuleringsglädje och en intensitet intill självförbränningens gräns

I:
I helgen lämnade jag tryggheten innanför tullarna tre gånger.
Nu får ni vänta till sommaren, era jävlar, innan jag kliver ut i vildmarken igen.
Jag gick i skogen på lidingö. Jag darrade av rädsla, jag såg indianer med målade ansikten och blåsrör, pilspetsar förädlade med grodgift. Konstiga färger överallt.
Svett stang mina ögon och vildsinta moskiter surrade, och bet mig i nacken.
Jag fick lera på kängorna. I innerstan har vi inte lera. Vid promenader i innerstan får man på sin höjd lite klädsamt guldstoff på skorna. Jag navigerar fram via ljuset av tusen Seveneleven- skyltar.

II:

Jag blir kall och yr av tanken på att "skaffa" barn. Knulla fram en liten tjänsteman.
Med trenchcoat, dåligt hår, svag rygg och kaffegula tänder.
Annnggggrr Plopp! "Hejsan, nu är jag här. Jag heter Bengt." En liten jävla byråkrat med stämpel och papper i högar på ett litet litet bord. I ett litet litet hörn av ett litet litet kontorslandskap. Med en liten liten plånbok och liten liten hjärna.
Jag är inte redo för det. Jag väntar.
(Jag väntar på att ödet ska stå där med en trasig kondom i handen och garva sitt mättade tjocka magskratt).

Vem heter inte César Vallejo eller nåt annat och har en gång ägt en blå kostym och suttit på ett café i Paris...

Jag hittade ett brev jag författade till Rodrigo, när jag satt inlåst på ett kontor och han "jobbade" på barnens ö, den varma sommaren 2005.

Här kommer ett utdrag, håll till godo:

"Nu är du på kollo alltså, festligt, slitna hus och smutsiga, stinkande, vrålande och spottande barn, med små håliga mjölktänder som biter dig ända in i själen när du försöker sova.
Damer som uppenbarar sig i motljuset och kommer med skamliga, eller härliga, nej inte härliga det är ett jävla fult ord; ärliga!
Ärliga förslag om nattliga aktiviteter i horizontalläge. Med andra ord kolloknulla utav bara helvete.
Det kan du drömma om när du ligger å sussar med dina svullna luftrör och hostar å rosslar i sommarnatten."

Briljant förklädnad

Full HB:
"Fan vad livet är gott, och varmt och jävlar i helvete vad mycket kärlek och glädje det finna att hämta hem och lägga på en säker plats i hjärtat!"

Nykter HB.
" Aj aj aj, oj. Nej, usch vad tråkigt. Nej det har jag verkligen ingen som helst lust med. Aj aj oj oj oj. Nej nej , sänk volymen, va? röka cigarr inne, det kan du glömma. Aj aj, oj oj oj. Vad det regnar idag, nu vill man bara gå och dö."

Vem föredrar Du?

All right, Popeye's here!

Björnes grannar är underbara. Jag hörde mamman vråla genom väggen; "om ni inte slutar bråka får ni åka och bo hos någon annan familj". Det är underbart. Pappan i familjen brukar skrika, med sin skånska stämma; " jag orkar inte längre, jävla ungar".
Jag får tårar i ögonen av glädje.
Om jag någon gång blir farsa så är det så jag ska vara. Vråla mig hes åt barnen, blodådror poppar ut i min röda panna, spända nackmuskler. När de ändå inte lyssnar går jag i vredesmod ut och skottar snö med en cigarrstump i mungipan. Krökar billig whisky i garaget och örfilar upp min fru när hon inte är tillräckligt snabb med morgonkaffet.
Det ska vara lite hårt.
Livet är ingen jävla dans på rosor.
Nu ska jag köra fria vikter en timme, sedan röka i fönstret med uppkavlade t-shirtärmar och titta ner på hororna och knarkarna på 42nd street.

Det händer inget, du måste dricka oftare

Den här, på berusningsfronten, lugna Januari-månaden är inte bra för mitt bloggande.

Jag vill vara någon annanstans. Det är så jävla grått och blåsigt. Ute och innanför min jacka.
Jag kände starkt för att klappa till en 16-årig, späd, långbent flicka på bussen imorse. Bara för att se hur folk skulle reagera.
Smmmack, en örfil rakt över kinden. Hallå!?
Sen sparkar jag undan kryckan för en riktigt senig gammal jävla kärring så hon går i däck. Hallåå!??!!
Äh.

Helvete.