James Dean är i mitt vardagsrum

Jag har upptäckt rom. Dillon Très Vieux Rhum, värmer som karibisk sol. Gungar mig till sömns i sin hängmatta av destillerat socker.
Malin är hos sina föräldrar och jag sjunker djupare och djupare ner i soffan med ett stort glas.
Femton gastar på död mans kista......
Jag är en solbränd jävla pirat, med lapp för ögat och bylsiga brallor.

Maj Maj Maj, sista dagen i det varma, Rio-varma maj. Karneval, folk dödar varandra på gatorna och knullar med rödbrända bringor innanför öppna fönster med fladdrande gardiner.
Jag vill packa en väska av läder och kliva på ett tåg som tar mig långt, långt härifrån. Jag lämnar ett hastigt skrivet brev på matbordet, fullt av stammande ursäkter och försäkranden om att jag älskar dig och snart kommer jag tillbaka, jag måste bara.....

PL sparkade mig igår, på handen. Vad tänker han på? Hör han oss? Känner han min oro? Min vilsenhet? Vem fan är jag att tro att jag klarar av någonting över huvud taget?
Det ordnar sig, säger du? Va? Hur då? Jag vet i.n.g.e.n.t.i.n.g om hur livet fungerar. Varenda dag är ett trevande och sökande. Ständigt upptäckande av nya saker och ständiga, återkommande besvikelser över hur jävliga människor och saker och ting ÄR.

Å fan nu skulle jag vilja tända en cigarett och sitta i köksfönstret och följa den blå-grå röken med blicken, se den stiga mot natthimlen, stiga mot min vän månskäran. Den bleka månskäran som skickar sitt svala ljus mot mig och alla guds förvirrade och dästa barn här på Hans tjocka, runda jord. Ska jag dra på mig ett par loafers på mina solstekta fötter och promenera upp till 7/11 och köpa ett paket? Eller ska jag stanna här med min rom och James Dean?
Åh jävlar nu verkar det bli fajt. Kick his fucking ass James! Damn, han är snygg, mystisk och drömsk.....