Woodsmoke

Meningen med allt?

Sitta på golvet framför en flammande brasa, läsa och med ett glas Ardbeg inom räckhåll. Springa ut i köket och skära
upp bitar av spansk korv som jag mumsar i mig girigt på vägen tillbaka till min heliga plats.

Trä som brinner, trä under mig. Jag tänker på gitarrer och trummor som sjunger av trä.
Whiskey lagrad i ekfat, bok gjord av stora vackra träd, trä som brinner, trä i golvet som jag sitter på.

Trä.

Rosenblad

Fredag, jag ser ett stänkskärmsgrått stockholm från mitt fönster.
Tog en frukostmacka med Björne i morse, han skulle dra direkt till flygfältet och vidare till Paris. Den jäveln. Hoppas han spiller jävligt dyrt rödvin på sina mockaskor.
Jag är fortfarande trött, gammal och böjd, törstig och med sång i lungorna.

Julljus.
Gran, hatt och överrock i ull.
Mumsar korv med stark senap på östermalmstorg, vinkar till en flicka som jobbar på korrekturavdelningen. Du vet hon vars fästman drog till sjöss och hittades uppspolad på en strand i frankrike?
Stövlar ner mot klara, för en grogg med mina kamrater på tidningen, Mogren och Lindberg.
Mogren är glad som vanligt och Lindberg har ett blått öga efter en incident med vicevärden. Det var något om vicevärdens fru och ett bröd.
Jag lyssnar inte, smuttar på min whiskeygrogg och ser ut genom föstret, på snön som faller eftertänksamt. Vad gör hon nu?

Kom väck mitt hjärta, drick mig till, gör vad du vill bra du gör det med mig.

Nu är det kaffe.

Bruno K Öijer # 2

Ni förstår väl att Bruno K Öijer -inlägget var ett skämt?
En pastisch, ett stekt ägg i nyllet på alla svartklädda utmärglade pajsare som stryker runt odenplan och nytorget med fickorna fulla av smutsiga ord.

Jag ser min egen spegelbild i fönstret och inom mig hörs ljudet
av glas som krossas.

Är det kappsegling?

Nej det är tisdag.

Hemma från 18 timmar i göteborg.
Gött mos, goa gubbar och breda, folktomma, hotande gator. Isande vind, snus, hatbrott och mörker.

Jag har tappat tron på Göteborg, detta av ordvitsar nedbajsade paradis.

Nu ska jag ner i en källare och agera Bindefeldt hela kvällen. Smila och hälla upp, ta rockar från otacksamma gamlingars axlar, plocka skräp, smila och skaka hand.

Det är bara att knyta näven i fickan, stålsätta sig mot all falsktrevlig gemenskap och drömma om veckoslutet och dess löfte om ett par stadiga Ardbeg framför kakelugnen.

Ain't no Easy Day wishing for some jelly roll

Vetskapen om att ingen läser den här bloggen gör mig fri.
Jag kan skriva precis vad min galna, fritänkande hjärna säger åt mig att skriva.

Mina ögonlock sjunker ihop, jag är trött efter 5 sköna timmar med björne. (låter som en
bögporrfilmstitel).
En Öl hemma, 2 öl och köttallrik på La Bodega, en öl och en 3:a Jack Daniels på Republik, öl och whiskey, whiskey och whiskey hos Björne, Öl i soffan hemma. Nu med musik i lurar och M ute på stan någonstans utan att hon svarar i telefon.
Hon står väl böjd över backluckan på någon BMW med kjolen uppkorvad runt midjan och en delägarBalle 23cm in i kroppen, på en bakgata vid stureplan.
Vad gör det?
Jag ska snart ta fram min röda gibson es 335, årsmodell 1979 och spela ett ekande naket solo över min olycka.

Vem fan är jag att känna något över huvud taget?

Pressing on

Jag vandrar på. Utan minne. Med
en bröstkorg fyllt av tillit och drömmar om kärlek.
Läser i en gammal grå anteckningsbok & lyssnar på soundtracket till "I'm Not There"

2003:

"Folk borde slå sina bingolottonävar i bordet och gå
ut och äta pizza, eller skjuta en tjänsteman
bara för att se hur hans blod färgar snön röd.

Ett sovrum är inget sovrum om man inte
har ett fönster så man
kan ligga och lyssna på regnet.
Hon ligger där i sängen och glöder....

Tack för månskenet
tack för isen som skimrar som silver på taken
och vinden som vaggar mig trött.

När jag ska prata med dig är det som
att du tar mina ord, lägger dom på marken
och trampar på dom...."

Det känns som ett annat liv, jag minns inte
att jag kände de där orden.
Fan när man läser dom lösryckt så här
så ser de ut som "poesi på väg" eller små dumma jävla ordstäv som
brukar stå i almanackor.

Skriv av dom på en liten lapp som du varsamt viker ihop och
kastar i papperskorgen.

So Long, Marianne

Jag skriver i det flammande ljuset från
min kakelugn.

Jag skulle kunna vara min egen far.

Jag talar lite och sällan och orden
bär inte någon mening.
De snubblar ur min mun och landar
i koftan, på mitt bröst.
Sanningen spelar sin sång inne i mitt huvud.
I bakhuvudet, mot nacken till.

Jag sparar den till något annat tillfälle.
Till någon annan, till någon med
ljusa ögon och en mun som talar men som jag inte hör.
Som ljuder rakt in i hjärtat som en brinnande pil.

Mitt hjärta är som en stad, belägrad av den drömmande
olyckliga kärlekens armeér.

Elden värmer mina kinder och ögonbryn.

Häll upp lite mer
i mitt glas.

Music Non Stop

(anteckingar från)Düsseldorf.

Lördag:

Herrtoalett. Bra middag 1 kg kött & vin vin vin.
2 cigaretter & skinskalleslö servitör. Dragspelsambient i pissoaren.
Jag längtar efter ett par som iskalla kelsch (& 3 cigaretter) POW!
Malin
- Ååh strösselbyxa......& mandelhängslen...

Musik. Besk ölsmak i munnen. Regn
Fulla düsseldorfare. Doft av friterat i vinden.
Regn. Blöta, kalla tår. Lyfter huvudet och tittar upp åt vänster, var är dom?

Söndag:
På andra sidan bron/på andra sidan rhen.
Starbucks. Van på stereon. Får Brooklynvibbar;
Över en bro, vika av ner till höger, låga tegelhus,
gator kantade av träd, kaffedrickande storstadsbor bakom immiga caféfönster.

Malin kommer med stora rykande muggar.
Björn läser tidningen. Det har snöat, någonstans.

Bruno K Öijer

En cigarettfimp ligger krossad vid trottoarkanten på Columbus Avenue.

Hon ler mot mig. Tungan spelar över tänderna som hennes mun vore ett piano
av kött.
Och ben.

Vi klättrar ner för backar och
ramlar upp för berg.
Hennes röst len som en solvarm, naken, rygg.
Alltid med mig,
på min högra sida.

På min vänstra sida har jag havet.
Det brusande havet som skummar av frihet och otyglad glädje.
Eller otyglad sorg?
Aldrig får vi stanna. Aldrig får vi sluta röra oss. Aldrig får vi bli mätta
på dagen och solen.

En cigarettfimp ligger krossad vid trottoarkanten på Columbus Avenue.

Don't Be Denied

Glöm det senaste inlägget.
Det var en svagt stinkande ångest som tvingade mina händer
att krafsa ner det.

Allt som är roligt är bra och jag är
nere på allt som är bra
och får mig att må bra och öppna bröstkorgen
och släppa in vrålande kärlek
och bultande glädje.

You can never hold back spring

Jag var full igår. igen.
Ett supande av monumentala mått. Varje fredag, varje lördag, varför inte en torsdag?
Jag är slav under druvan.
Kommer att sluta som Lundell, med nedspydd täckjacka och inga jeans, i kön på konsum med
ett sexpack folköl och en smutsig, knölig 50-lapp i den darrande handen.

Men jag hade roligt på vägen dit.

Miss Anne!

Ho ah
Jag är gravt berusad på Rawsons Retreat, (för Björne är för jävla snål för att bjuda på sitt eget 59;- per flaska-vin.)
Lyssnar på Little Richard i lurar.
Jag älskar hela världen, åh jävlar vad det svänger !!
Gud bor i Earl Palmers trummor och i Red Allens saxofon.

Herrrre jävlar! Skit i Jehova och hela den jävla bagen, det här är skiten!! aooohwwwww ! ( galet saxsolo av red allen!!!)
Going to the corner, pick up my sweeetie pie!!!!!
Ahowwwrrrrr
Ready teeddy!

Fan vad livet är gott, och varmt och jävlar i helvete vad mycket kärlek och glädje det finna att hämta hem och lägga på en säker plats i hjärtat.

Bye bye baby, bye buy
so long baby i'm gone.

Ni är alla kungar och jag älskar er från botten av mitt hjärta,

im gonna rock it up, im gonna rip it up.