If not for you, Winter would have no spring (lördag)

Ok, då sitter man där i soffan i vardagsrummet. Det luktar gott av kaffe i lägenheten och rulltårta med vispgrädde står uppställd på bordet. Man smuttar på kaffet, sätter skeden i rulltårtan och skyfflar in.
Oskar Schönnings Belgrad Tapes, nyinköpt på promenad på grusiga vårgator, rullar på stereon. Det är disigt och milt ute, M är vacker och Henry sitter i hennes varma famn och äter majskrok. Man känner ett styng av något som kanske är lycka, en soltörstande vårblomma av lycka tränger upp ur kalla jorden som är min ångest.

Jag vill möta våren cyklandes på en sån där gammaldags cykel med enormt framhjul, sjungandes för full hals ackompanjerad av 16 000 trumpeter och pukor. Fåglar ska svepa fram över mig som jas-plan i formation.
Hela jävla cirkusen med apor, elefanter, tigrar, clowner, lindansare, akrobater, knivkastande zigenardvärgar, hästar och en fet cirkusdirektör, ska forsa fram runt omkring mig. Vi ska drapera hela jävla stan i kärlek, glädje och brödraskap.

Vi får väl se. Men för ett ögonblick var livet och solen och planeterna i balans.

Tack.

Ok, jag går i terapi

Min psykolog bär samma förnamn som min far. De är i samma ålder. Min psykolog bär gärna loafers, min far bar gärna loafers när jag var ung. Jag vet inte om det innebär något. Min psykolog har en brits, som jag vägrar ligga på. Jag sitter i hans Lamino-fåtölj. Min farfar satt alltid i en Lamino-fåtölj, han vägrade också att lägga sig ner.
Jag ger inte upp. Jag står upp för mina ideal. Om jag inte gör det, vad finns då kvar?
Ett skal. En bruten man. Ett äggskal krossat, kastat i rännstenen.

Nej. Jag är här. Jag stannar här.

Ok, vad händer annars?
Sir Henry ligger hemma och kräks på köksgolvet, M kämpar på och jag försöker intala mig att det rätta inte är att somna om utan att dra åt livremmen och hjälpa till.

Har varit i Frankrike ett par gånger.
Cannes: jobb jobb, anklever, köttbitar och glimrande, porlande gott lokalt vitt vin. Paris: med svörvlande, rosslande Björn, anklever, chablis, hetsig schawarmatallrik, bir, och pain aux chocolat.

Försöker boka gigs, men ger fan snart upp inför alla självupptagna svin som sitter med sina mörka ögon, ölfläckiga skjortor och vägrar höra av sig, svara på mail, svara på telefon.

Igår var våren här och andades på oss. Vi letar efter nu bostad. Jag är trött på staden med dess nervösa självupptagenhet och dess smutsiga tryne. Jag vill ha tystnad, gräs, vind och stillhet. Jag vill sitta med min bok och ett glas och titta ut över
..över vaddå? Jag vet inte. Bara jag får sitta med min bok och min sprit framför en bokhylla fylld med andra böcker och flaskor med lockande etiketter.

Nu tappar jag farten. Nu lägger jag på.