Älskad vare den skallige utan hatt

En känsla av ensamhet och totalt utmärglad värdelöshet lägger sig över mig. Någon kastar en tjock varm filt av ondskefull tystnad över huvudet på mig, sparkar undan mina ben och sätter sig på mitt bröst så jag inte kan andas.

Försöker lyfta up mig själv i ljuset med sardoniska skämt i lunchrummet.
Jag drömmer om kvällens stadiga Ardbeg och lyssnar på NRBQ och tittar på solen som bränner gärdet.
Det hjälper lite. lite.
Jag höjer volymen några snäpp.

Norrskenet reser sig bakom oss

Å Sandy, Fyrverkerierna regnar över lilla eden ikväll.

Mörkret faller, långsamt som en blodstänkt t-shirt kastad från en balkong.
Från gatan luktar det kött, lök, rök och liv. Någonstans bortåt stranden
ekar ljudet av en sång.
Jag har nya knarrande skor, min skjorta är stärkt och neonskyltarna sprakar.
................

Jag vill vara en ung man med brylcreem i håret som susar fram på klistriga asfaltsgator i den darrande medelhavsljumna natten.

Nu tar jag min koffert, mina drömmar och min sorgliga skepnad och drar!

Stadsbibliotekets busstation

Alla bussar går till radiohuset & klockan tickar på.
Jag är alldeles för sent ute
jag vill bara vända om och gå.
Bussen är helt full med folk, ändå är platsen bredvid mig ledig,
ser jag så fördjävlig ut?
Jag vet ingenting, ingenting egentligen så
säg mig, tar det någonsin slut?

Blues för en inställd fotbollsträning

Coach Myran meddelar att kvällens träning är inställd. Helvete!

Jag har ju spring i benen. Det rycker i låren och överstegsbenet bara överstegar av sig själv. Pang pang- bollen som en gevärskula rakt upp i krysset. Nu måste jag riva hela jävla kontoret för att bli av med min pulserande, uppdämnda fotbollsenergi. Nu sliter jag omkull mitt höj- och sänkbara björkskrivbord så att skärmen krossas mot väggen, sen kastar jag min macbook som en jävla diskus ut på gärdet, se upp där nere era förbannade borgarsvin!

Översteg, översteg, tvåfotare, ryck, rappt skott i första krysset!

Rented car, trunk full of guns.

Hemma igen efter tre snabba dygn på Spanska tropikal-kusten.

Jag minns knappt vad vi gjorde. Fram ur minnets medelhavsnattsmörka korridorer träder bara fragment; Skumt belysta gator. Glada fritänkande hundar som dansar till James Brown. Bilåkning på stora fina motorvägar. Löjligt små, frestande, ölflaskor. Röda fortunas som ramlar ur cigarettautomater på rökiga barer. Fotbollsmatch på municipalarenan, fotbollsmatch på tv, fotbollsmatch på balkongen 40 meter över havet. Kött, kaffe på maten. Garv och skoj och fest och trötta mornar. Bartendern som inte kan stänga munnen på plazan med massa barer du vet? Spring i alla jävla möbelaffärer, lampbutiker och diversehandlar i stan. Bilfärder genom små fula och fina städer vid kusten och upp upp uppför bergen. Vansinnigt regn på vägen hem. Trångt 70-tals flygplan med nedsuttna skinnsäten som fick en att känna sig som en trött men lycklig George Best på väg hem från någon europacupmatch.

Tack för hjälpen och sällskapet Rodrigo.

Blues för Jan Banan

Ännu en helg till har rasat förbi.
Lungt och fint den här veckan. Inga galna whiskeykrökarkvällar, inga starköl på tapasbarer, inga citrusfrukter kastades från köksfönster.
25 minuter kvar på helgen.
Jag bokade hotell i New York idag. Första veckan i maj. Det blir dyrt och fint så in i helvete.
Hoppas det är varmt så jag kan svänga runt i min lower east-side taxichaffisskinnpaj.
Sug på det ordet chaffisskinnpaj. ffiss.
Jag vill Lou Reeda runt i east village, smaska på hamburgare och mackor med kött, kött,kött.
Dricka brooklyn lager med en fot på kopparstången och armbågen på den slitna, av 10 000 cigaretters aska brända-, bardisken.
Men det är ju lååångt kvar. Massa liv att njuta av, sånger att sjunga, drycker att dricka, blodiga köttbitar att sätta tänderna i, gator att promenera uppför, skratt att skratta och mycket skärande, blödande ångest i maggropen.

Jag hade sådan blåsvart ångest idag.
Åkte buss till lidingön och det kändes som om jag var på väg hem till en flickvän för att göra slut. Som om hon skulle öppna dörren och allt jag sa blev fel, jag ville säga med snäll och sammetslen röst;
- jag älskar dig men det här går inte längre.
Istället skulle jag vråla att hon var ett svin, jag hatar dig och nu är det fan i mig nog ditt jävla luder!
Jag ville krossa bussfönstret och kasta mig av lidingöbron.
Men det gick över.
Jag skulle ju bara hem till Dr Bossa, Jag fick kaffe och hembakt och en gitarr i knät.

Nu ska jag stå framför bokhyllan en stund och sedan lägga mig och sova.

I Keep forgetting

Vansinnigt full på whiskey, vin och whiskey whiskey & whiskey,
Jag diggade musik som ingen annan förstod och nu är klockan 05.00,
Helvete. Vad gör ni nu, ni era nattens änglar och dryckjomens riddare?
Hoppas ni håller flaggan hög och svajande i vinden för mig,
slagfältets första fallne hjälte. Ensam och kall sprang jag med bajonetten framför mig och hjärtat fyllt av stolthent rakt in i fiendens varggap.
Jag borde kanske stannat hemma i logimentet...

Nej nu jävlar ska jag sova utav bara helvete. I min svala, men ändock inbjudande säng.

Sov gott svinpälsar och horor. Jag älskar er alla.

Shangri La

Det är värdelöst att blogga på jobbet. Det blir liksom samma inlägg om och om igen. Samma unkna luft, samma utsikt över nordöstra östermalms dödsmaskgråa fasader.
Lyssnade på The Kinks på bussen på vägen hit. Kändes iallafall lite som om jag var med i en Wes Andersson-film.


Till Edith # 3:
Hej Edith. En ung kvinna klev av 56:ans buss vid stadsbiblioteket i morse. Hennes anskite såg precis ut som ditt, hon hade en barnvagn med sig och var iklädd en stor svart täckjacka. När hon klev ner från bussen såg hon mig vädjande i ögonen. Blicken tycktes säga, "dig har jag känt en gång men inte längre, jag minns att jag en gång brydde mig om dig, men det finns ingen plats för dig i mitt liv."

Det var väl inte du?