Anteckningar från sommaren # 1,5 - Porto De Soller, Mallorca

Tågolyckor i Italien, Almedalsveckan... Jag antar att livet pågår även bortom bergen.
Här skiner solen fortfarande stark om än något mattare än tidigare under dagen. Svalorna har satt sig på taknockar och på eltrådar, de pratar , visslar, garvar och står i.
Tunna tappra moln sveper över oss men lyckas inte betvinga solen.
Jag är klädd i ljusa kläder och skjorta. Jag doftar gott och är mjuk i knäna av kvällens första öl.

Två hundar, en liten svart och en mellanstor brun med slängande öron, leker och brottas på gräsmattan utanför grannhuset. En liten blåkläddpojke med brunt hår springer, runt, runt, runt dem. Tyst men lycklig på gräset. Hundarnas hussar går och gestikulerar med blicken i marken. Det verkar som de diskuterar vattningen eller trädgårdsmästarens arbete.
Paul Simon sjunger en American Tune och skuggorna växer sig långa på berget i norr. Nu börjar hungern komma. Och törsten.

Igår spelade en Mariachiorkester på piren i hamnen, Volver Volver. Jag och M reste oss från vårt bord och dansade stilla över stenarna på trottoaren. Jag med latinskt allvar. M skrattande med håret svepande över axlarna.

Anteckningar från sommaren # 1 - Soller, Mallorca

Mallorca del 1.

Vi sitter på Plaza Del Constitucio i Soller. På en uteservering under två höga lönnar.
Spårvagnen plingar och skakar över torget. Vi dricker svart cafe solo och äter någon slags sockerkaka. Det är hett och jag blinkar bort svett ur mina ögon. En man röker och pratar med grötig röst bakom M. Han pratar med en kvinna, håller låda, drar stories och skrattar åt sina egna skämt. Ett hest, rossligt skratt.

Svalor visslar förbi, kors och tvärs mellan träden. Folk läser tidningen med halvtomma immiga ölglas på borden framför sig. En bris letar sig fram mellan husen och svalkar min nacke. M pekar med rynkad panna på den sista biten kaka. Jag sätter gaffeln i den och stoppar den i min fula trut. Vi tittar på varandra och lyfter våra kaffekoppar unisont, slurk.

En man med lilamönstrad skjorta slår sig ner ett par bord bort. Vita byxor. Smuttar på en caña. Han är lite lik den gamla stunt- och tv-mannen Johan Thorén. Är det han?
Han kanske har migrerat hit till värmen i dalen. Tagit sig en eldig spansk kvinna till hustru och öppnat en anspråkslös bildelsfirma.

M tittar med drömmande blick bort mot domkyrkan, hon håller ena handen på magen. Jag tömmer min kaffekopp och kyrkans klocka slår ett slag.