Midsommarnattens köld är svår

Jag drömde om dig inatt. Du höll på
att packa in ditt bohag i en mörkblå Saab 900. En man med öppet, vänligt ansikte och osäker blick hjälpte dig. Det var hans bil. Han skulle ta dig hem.
Sen stod vi i en hiss jag sa - Är han också förälskad i dig?
Du bara skrattade ditt stora ärliga skratt.

Sen vaknade jag och det var midsommarafton. Denna hora av aftnar.
För att vara specifik vaknade jag okristligt tidigt av att H satt på mitt ansikte och sa "lalalamamamama".
Som vanligt.
Sen var det upp och frukost och in med en jävla massa prylar i liten lånad bil och ut ut ut mot Tynningö dit vi bjudits av Mickey Mike och Karin. Kö till färjan, 24 grader varmt, kärringar i vitt som rökte cigaretter, barn som sålde glass, hallon och gåtor. Sen över sundet och helvete vad fort det gick att komma fram till huset, ta vänster nu! Omfamningar och handslag. Nya och gamla bekantskaper. Tre hundra snoriga barn som rosslade, hostade och sparkade varandra i huvudet när de inte var upptagna med petting och ett vanvettigt limsniffande.

Lunch med sillar, strömming,lax, västerbotten och knäcke. Nubbar hälldes upp i immiga glas och stjälptes ner i torra halsar. Ölen skummade och solen sken. Barnen rusade iväg och cigaretter tändes i smyg och jag blossade så gott under ett parasoll.
Sen var det bad i 14-gradigt vatten. Det ska en svensk blekfet löntagare för att bada under sådana jävliga förhållanden. Jag stannade på bryggan, förnöjd. Dolde min blygd under vacker skjorta. Kaffe och Karins mammas saffransbulle. Sen in med en jävla massa prylar i liten lånad bil och hem. Ingen kö till färjan. Jag somnade vid Norra Lagnö, H somnade. M satt bakom ratten och tog oss hem med barsk min.

Kvällen fortsatte med fotbolls-vm och Dr Bossa på besök. Helvete vad trött jag var. Hade ont överallt. Bakfull redan kl 18.00. Inget hjälpte. Sömnen tog mig tillslut.

Ny dag. Ny sol. Åska. Vit dag? Nej. Röd. Och skummande guld.

Glad sommar, din jävla sorgliga ensamma skuggfigur.