Jag hör kyrkklockor i fjärran, men jag är inte hemma än

Människor passerar förbi mig som skuggor. Kvällssolen gör sitt bästa för att värma mig men kylan sitter djupt. Den omfamnar mig tillsammans med sorgen. En vass ilsken sorg som sliter och skär. Det känns som när din älskade vänder dig ryggen. När allt du älskar och som är så nära plötsligt glider dig hjälplöst ur händerna och du ligger där och stirrar på hennes rygg, eller står med blöta skor i snömodden utanför hennes dörr och hör hennes lätta skratt blandas med en främmande mans mörka stämma.

Spirit in The Night ekar mellan husen i lärkstan och jag vill explodera, springa tills det bränner i lungorna och sjunger i huvudet, springa ända in i solen.
One-two-one-two-three-four - Working on A Dream, nu dansar de lyckliga inne på stadions plan. I Bruces varma famn, heta av brödraskap och tro. Tro på det förlovade landet och...
Åh jag svamlar, jag bär min sorg som den sista droppen vatten. En ilsken sorg som rullar fram inom mig när saker är utom min kontroll, en frustrerande sorg. Livet är vid mina fingertoppar men hur jag än sträcker mig når jag inte fram.

Jag går hemåt med rinnande näsa och tårar som spiller över ur min ögonvrå.