Se dig inte om.

Det är så här det känns alltså.
Det värker i magen och mina kinder blossar rött. Jag har svårt att röra mig.

Jag stod i biblioteket i söndags och lyssnade på Jungleland.
Jag klappade takten, jag sjöng med, jag tog mig för ansiktet och jag grät.

4 juni på stadion -
30 000 blödande hjärtan och jag.

"...the poets down here
Don't write nothing at all, they just stand back and let it all be
And in the quick of the night they reach for their moment
And try to make an honest stand but they wind up wounded, not even dead..."