Första gången jag såg Janne Ollson var han full och satt i en Chevrolet caprice classic utanför terassen till Grand Hotel

Plötsligt är man pank igen.
Jag ska på bröllop i helgen. Nya skor, ny skjorta som matchar den virkade slipsen mycket väl, nu har jag bara kvitton och damm i min plånbok.

Jag är törstig på Tuborg Guld och stekt inlagd strömming. Det är så mörkt på morgonen att jag inte kan vakna. Malin viskar i mitt öra och drar upp rullgardinen men det spelar ingen roll, det gör ingen skillnad.
Snart är det jul igen och vi tänder våra ljus, snart är det här året slut.
Vi får till skänks en helt ny uppsättning dagar som vi kommer
försöka fylla med mening och värde. Jag skall hålla sorgen borta från min dörr.

Nu är det lunch på gärdet och alla små böjda tjänstemän lämnar sina arbetsrum och tar sig ut på Sandhamnsgatan i jakt på något att fylla deras knarrande magar med.

Lär dej italienska, planera en resa sy en kostym, ta det lugnt...

Nästan en månads tystnad. Jag hade igen direkt förklaring, men så hittade jag inlägget nedan bland de icke-publicerade och någonstans i den texten har ni förklaringen.

Man lever ett jävla bekymmersfritt liv egentligen. Man har fast jobb, man är högskoleutbildad, man kan köpa en bit hängmörad rosbiff för 200 spänn på NK på en torsdag, till den kan man rycka korken ur en av de 6-7 vinflaskor man har stående i köket som man köpt någongång när man bara sugits in på systemet och bara funnit sig med en korg fylld med shiraz , sierra nevada pale ale och annat som kan få dig att gå lite vackrare. Man har en sambo som köpt fina underkläder för din skull, man kan knulla när man vill, man kan lyssna på sina Roy Orbison-skivor i sina 83 sekelskifteskvadratmeter, man har aktier på banken, man har hälsan, man har utvecklat kunskaper och smak inom lufttorkat kött och franska alpostar, man köper fina skjortor och bär dem med virkad slips, man har rest utomlands 19 gånger de senaste tre åren, man har mycket fina bruna skor, man spenderar fredagskvällar framför brasan med sina 6 flaskor whiskey. Men man väntar ändå på att det skall hända något. Att något verkligen ska brinna till.