Rhapsody in blue

Sitter halvnaken i ett hotellrum i utkanten av Paris.
Jag och Sailor Karlson gjorde en enad attack mot minibaren och tog dess maltbaserade drycker av skummande öl och värmande whiskey som krigsfångar. En ambulans blåser förbi nere på ringleden och Gershwin vaggar mig stilla till sömns.

En lång dag i Paris, en lååång dag i en möbelaffär i åttonde arrondissement, är till ända och jag säger det igen - den här staden doftar som någonstans jag vill kalla hemma. Luften är söt och livet pulserar överallt. Om jag bara hade haft mer ambition på högstadiets franskalektioner så hade jag kunnat släppa taget och simma med i strömmen av diftonger, apostrofer och hög axelföring. Nu får jag nöja mig med att nynna på "April In Paris" och med sorgliga drömmande ögon glida fram längs gator, gråa kullerstensklädda backar och torg.

Ohh la la, Paris- je vous aime!

God natt, mon amis och sov den godaste sömn som går att sova.

Everythings gonna be alright...

Vi var ett småsjukt och hjärtbrustet gäng, ikväll.
M hade huvudvärk. Clara är på tjocken, La Edith var full av känslor och tårar, Rod var lönnfet och med mycket ung barnvakt hemma och vi andra var känslosamma, småfulla och gladlynt kåta. HA!
Åh tack mina vänner jag lyssnar på Miles Davis nu och tänker på hur mycket jag tycker om er: Mikey och Walter som kom med bakfyllekur och drömmar, Mårten med sin fördolda omtänksamhet och sin westcoast, Björne med stora famnen, Rod som dansar till gamla goda hits och bjuder på cigg, Anna som är aggresivt full i köket, visar biffen och vrålar, Göran som är så stor och trygg och drar andekdoter om kungen och nyrika vinkonnäsörer, Krabsticks som bara är crabsticks med stort glas whiskey i köket, Clara vars graviditet gör att hon strålar som honung och sol och sailor Karlsson som är världsvan och dricker öl som en svamp, Edith som är så vackert nygråten och fransk, Crispy Noodles med fin smokingjacka och bra skiva som present och mycket älskvärda CB med kort hår och champagne i papperspåse. Tack mina goda älskade vänner för att ni kom och fick mig känna mig levande i några timmar. Jag bockar och bugar och är Dalai Lamaskt ödmjuk inför er. Nu sveper Miles in mitt rum i mörkblå sammet och jag somnar stilla i in min omfamnande, sköna skinnfåtölj.