Mack the Knife (Mike The Knife)

Fan Mikey jag tänkte bjuda er men det sket sig på något sätt. Jag fick panik när jag kom på att jag skulle vara tvungen att fixa käk till 18 pers.

Kan vi inte dra ihop någon ny middag snart, vi kan väl alltid hitta ngt att fira?
En ny vinskörd, eller bara livet självt?

Björne kan ju sjunga och dansa för oss medan vi frossar på korv och bolmar på cigarrer.

A sigh is just a sigh...

Det ligger kvar en efterklang av glädje i hela lägenheten. Som ett A-dur som aldrig vill sluta resonera. Jag rökte mycket på min födelsedag. I köket. Med Karlsson & hans fru som jag gillar. La Edith satt på en stol och fumlade med en tjeckisk ölflaska. Andra kom och gick. Från vardagsrummet hördes gitarrer och röster, Björne, Dr Bossa, Papa Rod, Mordbrännar-cellisten lirade hendrix. Jag rökte och rökte. Mitt ansikte var beslöjat och jag såg dåligt, någon mumlade något om att "om hon lämnar sina cigaretter här så får hon räkna med att man tar en", jag sa inte emot. Vi lyssnade på Bruce & Uffe, vi drack av vinet och åt upp alla spanska korvar. M var inte sig själv, men söt och konversativ ändå. Big O gick runt runt och sa "nu, nu måste jag gå" men han bara fortsatte att gå runt, med vinglas i handen, kastandes lystna blickar mot den dignande ostbrickan.
Samtal om livet & tro och rök rök rök. Sen var det plötsligt slut. Alla var borta.
Jag kraschade tre vinglas och ramlade i säng.

Tack ni goda vänner, ni nattens riddare & morgonens drottningar.

Har den där snubben alltid varit blond?

Så länge det flödar rött vin i mitt röda blod kommer jag inte att tystna.
Hur i helvete skulle världen se ut om jag tystnade, jag som har svurit en ed att tala och att tala ärligt?

Fan va gott det vore med pannkanor, stekta med riktigt mycket smör. Sådär att kanterna blir lite krispiga.
Ett glas mjölk till. Och smör. Jag brukar ha strösocker och smör på mina perfekta pannkakor. Det
blir som smörkola.

Köpte ost för 600 spänn idag. Det ska bli gott. Det luktar suspekt i mitt kylskåp.

Vi spelade in igår, för första gången i fryshusets tråkiga lokaler. Men fin studio, bra grejjer som de som vet och kan och vet säger. Vi snodde kaffe och satte igång larm. Det kommer att bli fullständigt briljant. Rod trummade som Ringo!

Knutte med röd smäck snackar på TV. Han är imam. Fin hatt.
Nu ska jag lyssna, på Robert Wyatt.

Det rimmar. Om du intonerar fel.

Yes, we are all different (i'm not)

Making it worse? How can it be worse? Jehovah! Jehovah! Jehovah!

Adjö min vän och lycka till. Ord gör ändå ingen nytta så jag håller tyst.

The Ties That Bind

Sitter i mitt mörka minikontor och lyssnar på The River. Jag känner ett sting
av melankolisk lycka i bröstet jag ler för mig själv och vill gråta igen.
Jag är fortfarande förkyld och himlen är diffus och mjuk. The River är en bra skiva, mycket 50-talsromantik, brödraskap, Miami
Steves stämsång. Jag tänker på Mo's diner i North Beach, hamburgerkött som fräser på hällen, sköna latinos med uppkavlade armar och pompadour.

Hey hey hey what do you say, Cherry darling?
Let there be sunshine, let there be rain, let the broken hearted love again!

Jag vill gunga fram i baksätet på en Chevrolet Impala från 1965 med armen om min älskling och livets eviga motorväg av lycka framför oss.

Till Edith

Jag hade panikångest i går morse,
vaknade i sängen kl 05:46 och trodde mina händer hade svällt upp till trippel storlek. Jag lyckades efter en stund somna om. Idag grät jag på bussen på väg tilll jobbet.
Men nu mår jag fint igen, i hemmets trygga vrå med Leon Redbone på stereon,
drickandes Sierra Nevada Pale Ale och författandes detta meddelande till dig.
Snart ska jag laga Boeuf Bourguignon och dricka en öl till.

Sailor börjar komma upp till ytan igen så vi kanske kan locka ut honom på vin och salt mat.