A sigh is just a sigh...

Det ligger kvar en efterklang av glädje i hela lägenheten. Som ett A-dur som aldrig vill sluta resonera. Jag rökte mycket på min födelsedag. I köket. Med Karlsson & hans fru som jag gillar. La Edith satt på en stol och fumlade med en tjeckisk ölflaska. Andra kom och gick. Från vardagsrummet hördes gitarrer och röster, Björne, Dr Bossa, Papa Rod, Mordbrännar-cellisten lirade hendrix. Jag rökte och rökte. Mitt ansikte var beslöjat och jag såg dåligt, någon mumlade något om att "om hon lämnar sina cigaretter här så får hon räkna med att man tar en", jag sa inte emot. Vi lyssnade på Bruce & Uffe, vi drack av vinet och åt upp alla spanska korvar. M var inte sig själv, men söt och konversativ ändå. Big O gick runt runt och sa "nu, nu måste jag gå" men han bara fortsatte att gå runt, med vinglas i handen, kastandes lystna blickar mot den dignande ostbrickan.
Samtal om livet & tro och rök rök rök. Sen var det plötsligt slut. Alla var borta.
Jag kraschade tre vinglas och ramlade i säng.

Tack ni goda vänner, ni nattens riddare & morgonens drottningar.