Någonting har fallit bort i korrekturet

Vi ska tända en eld ikväll, jag och Björne.
Sommaren verkar ha packat sina sandfärgade byxor och dragit söderut. Nu tar hösten vid och jag är redo! Jag har laddat min magiska hylla med whiskey, bourbon och massa jazzvinyler. Det blir kvällar framför den flammande kakelugnen, med Ben Webster meets Oscar Peterson hypnotiskt snurrande på skivtallriken.

Sommaren då? Semestern?

Den avslutades med en stilla vecka på Fårö. Jag satt innanför ett fönster och manglade på min gråa ordmaskin och drack Laphroaig.

Här kommer dagboksanteckningar från Fårö:

Del 1:

Det regnar stilla över fårö och vinden ligger på från havet. Det susar och sjunger i vårt lilla plåtklädda hus. Jag ser havet från fönstret där jag sitter; en stenmur, två hängande björkar, en fårhage och sedan det stålgrå havet.

Igår cyklade vi med stela nackar ner till Carlssons surfromantiska restaurant, där åt vi vedugnspizza i sällskap av théhuveformade tanter och Bronco Hellström med familj
(gravid gigantor-fru och en osnuten pojke med tjockt ansikte, färgat hår och smutsig gul t-shirt). Sen snabbt hem igen längs tysta vägar. Jag somnade på soffan, vaknade i kolsvart augustinatt, pallrade av mig t-tröjan och gick till sängs.

Jag drömde att jag spelade Hoochie Coochie Man på en stor orange gretsch. Jag stod på en liten scén inne på Kutens Bensin tillsammans med en tung trummis och en blek kille på ståbas. Jag hade någonslags rockabilly-outfit på mig och dominerade totalt.

Del 2:

Vi tog den blå bilen med oss på en tur:

Raukar, kaffe och bullar från hembageriet.
Två dykare kliver upp ur vattnet. Det blåser varmt och himlen är mjölkigt vit. Jag önskar att jag kunde teckna, då skulle jag rita av träden borta i horisonten.
Vi sitter mitt bland raukarna, i förgrunden har vi en Man With The Golden Gun- rauk och snett bakom oss en hög jävel som liksom lutar sig över oss, som för att påminna oss om hur små och obetydligt unga vi är.

Vi klättrar på raukarna vid Digerhuvud. M hittar fossiler överallt. M hjälper en manet att komma loss. M säger att raukarna är som snälla djur som man vill klappa på. Jag hoppar ut på stenar i havet och håller på att svepas ut till havs av en jättevåg av bibliska mått.

- Min överläpp luktar bulle, ropar M inifrån raukdjungeln.

Det är ljuvligt att få vara ensam med det dunkande, dansande havet. Med stenarnas bedövande tystnad i ryggen. Jag ser en jesusmås som står på vattnet och bistert spanar norrut.

- Thank you baby seagull jesus!

Vad pojkar vill ha

Mitt brinnande hat till bussförare överträffas endast av den bläcksvarta magångest jag har över att vara tillbaka i vardagen.

Into the Wild

Jag känner ett starkt sug efter amerikansk whiskey i små flaskor.

Du vet, som man kan plocka fram ur handskfacket på bilen och ta sig en liten knäpp innan man kliver ur bilen och stövlar in i hallen och möts av doften av stekt fläskkött , spridda barnröster, sorlet från tv'n och din frus röst som ropar - "välkommen hem älskling, hur var det på jobbet idag?"

Nu drar vi till fårö i en liten blå bil. Jag ska bara glida runt i vinden med Laphroig innanför den grovstickade tröjan och en anteckningsbok vilande i innerfickan, närmast hjärtat.