Om du vill dö - åk till ronneby...

KB, flimrande ljus och tunga träpaneler.
Blueboat drinking team hade samlats för att
dricka tjeckisk öl och äta husmanskost.
Det var Sailor Karlsson ,La Edith och Jag.
Mordbrännarcellisten anslöt kring halv tolv med håret på ända, en vansinnigt dyr cello under ena armen och en molotov-coktail i näven.
- Förnekar du gud? Frågade Sailor Karlsson, jag kunde inte hålla mig för skratt utan skakade som en ung man med kikare riktad mot nakenbadarnas klippor vid ösbysjön.

Vi stod under gatlyktorna med uppdragna axlar och kedjerökte röda marlboro. Någon sa något kul och någon annan skrattade och blåste på sina frusna fingertoppar.
Stockholm är bra vackert när man sitter inne i värmen på KB och tittar ut genom fönstret på neonskyltarna och människor som passerar förbi som skuggor.

You didn't answer when I called out your name...

Jag lyssnar på The River i solen på valhallavägen.
Det känns som jag vandrar i mörkret bland horor, greasers med kniv, pundare och andra ensamma, isolerade, förvirrade stackare. Bilar susar förbi och doften av bensin och stekt kött hänger tung i luften.

Ikväll ska jag dränka mina sorger på La Bodega med Doktorn och Papa, det blir stekos, kall öl, en cigg på gatan och vit t-shirt.
Låt solen skina, låt regnet falla, låt dom med krossat hjärta älska igen.

The circuits lined and jammed with chromed invaders

Jag är sådär gråtmild och Bruce-påverkad som bara jag kan vara en ljummen junidag som denna. Med 4th Of July, Asbury Park (Sandy) i lurarna sitter jag och snyftar bakom mina pilotglasögon.

Sandy the aurora is risin' behind us
The pier lights our carnival life forever
Love me tonight for I may never see you again

Jag längtar efter att få hänga på asfaltsvarma trottoarer, höra självmordsmaskinerna varva upp vid rödljuset, le blygt åt barfotatjejerna som sitter med fötterna i fontänen och dricker ljummen öl, garva i nystruken skjorta och ett stänk parfym med armarna om axlarna på Little Angel och Spanish Johnny. Med stålkammen i bakfickan och ett knöligt packet Luckies i bröstfickan.

Last night me and Kate we laid in bed, talking about getting out...

Jag sitter i köket och knapprar på min jobb-dator, svarar på mail, uppdaterar hemsidan och känner mig jävligt nyttig, målmedveten och ambitiös.

Det är så där susande tyst i köket, som om hela staden sov, eller som om jag blivit döv. Det enda ljud som når mig är det ekande ljudet av någon jävla lallare som hamrar nere på gården.

I kroppen har jag en envis liten smygande infektion. Jag är trött och snuvig. Visst, visst är jag på bättringsvägen, men ändå.

Midsommar var trevligt, dämpade förkylningen med ett öldrickande och snapsande av Albert Engströmska-mått. Gott, gott med sillar, snapsar, gubbröra på knäcke. Grill, cigaretter och rött i kvällssolen på Mikeys terass. Tack och bock.

Nu tystnade hamrandet. Hallå!

Är det månne dags att packa ihop och sätta sin krökta rygg på en kvalmig buss mot kontoret?

Don't knock on my door

Jag är blott en ensam drömmare. En lögnare och en feg skit.
Min blivande fru sover stilla i sängen eller lyssnar hon på mig, hör hon mig sittta i vardagsrummet och hamra på tangenterna?
Vi låg med varandra i morse, det var som vanligt. Sen satt vi i stolar på skeppsholmen, jag i skuggan, hon i solen. Är det så vi ska leva våra liv? Jag i skuggan och hon i solen? Jag vet inte, jag gömmer mig bakom halvlögner och tystnad.
Älskar jag verkligen henne? Borde vi inte då gifta oss. Jo.

Jag ska fria i Paris. I det gråa regniga skaldjursdoftande Paris.
Jag skiter i alla men utan M vid min sida skiter alla i mig.
Och så vill jag inte ha det.

Many rivers to cross

Spelning i Gnesta ikväll med min fina rockorkester The New Crackers.
Gnesta. En liten bruksort någonstans vid världens ände. Hope And Anchor heter stället vi skall spela på. Låter som namnet på en hamnkrog i någon kolonialstat i västafrika.
Svettiga skägg, rom, skörbjugg, glädjeflickor, snubbar med träben och hemgjorda tatueringar. Kanske bästa att packa kniv.

This is fucking champions league - not amateur football

Jag överlevde.
Utan brutna ben, utan avsparkade armar och utan dobbmärken på låret.
En liten molande värk i ryggslutet och en varm känsla som bara en 2-1 vinst kan ge är allt som är kvar av gårdagens match.

Jag lurade med mig Björne som agerade plog på mittfältet med sitt tunnelseende och fullständigt okontrollerade rusningar mot studsande, förlupna bollar och skräckslagna, förvirrade motståndare.

Mitt facit: ett par bra mottagningar, inga sulfinter, två-fem bra passningar, en och annan vunnen närkamp, briljanta löpningar på ytor som ingen såg, en vansinnigt misslyckad bakåtpassning som höll på att resultera i mål för motståndarlaget. Jag låg och sökte glidtacklingsläge på slutet men det kom aldrig.

Den närmsta veckan kommer jag att ägna åt minutiösa förberedelser inför kommande match. Ingen alkohol, mental träning med min storbröstade mentala coach Marianne, rätt kost, ett par styrkepass (för explosivitetens skull), gott med sömn och teknikövningar på arbetstid. Ikväll ska jag jogga runt brunnsviken och hålla ett hårdkokt ägg i luften, hela de 1.2 milen runt.

Jag kommer som en väloljad, nyfönad överstegsfintsmaskin på måndag!

Det här inlägget är sponsrat av Rogaine©
Kennedy Bakircioglü - "I use rogaine, and look at me - i'm beautiful"

Choises don't seem like choises, sometimes...

Jag sitter i mörkret med ett glas Tallisker. Jag hör
staden andas genom det öppna fönstret. Jag önskar att jag kunde tända en cigarett och den skulle smaka sådär gott som den ser ut att göra på film.

Jag tar ett djupt bloss och låter röken leta sig ut genom näsan, drar handen genom håret och fingrar tankspritt på min vigselring.
I sovrummet sover min fru, naken och vacker som dagen vi träffades. Men jag har inga känslor kvar, dom ligger begravda under en yta av tyst manlighet och år av outtalade drömmar.
Varför stannar jag kvar? Vad ska det bli av oss? Jag vet inte, vet du?

Vad vackert livet kan vara, om vi bara öppnar ögonen och släpper in allt ljus.

Branco, Zico, Hagi och jag.

Korpfotboll.
Fullständigt livsfarlig företeelse.
Ben och armar sparkas av på löpande band. Hjulsta bollplan framstår mer och mer som en jävla gladiatorarena, eller ett slakthus för småtjocka bilförsäljare.
Jag vill så gärna spela men stannar nog kvar i tryggheten innanför tullarna med mitt sittsår,min dåliga rygg, mina drömmar om överstegsfinter, Kennedyfrisyr, proffskontrakt med Plavi Team och volleyskott stople in i 52a minuten.