There will never be another you

Jag har tagit ett livsavgörande beslut.
Jag ska aldrig mer äta industriellt förpackad entrecôte.

Du förstår, jag har ätit scans plastinpackade entrecôte hela mitt liv.
Den har varit grundstenen varpå jag byggt hela min existens.
Entrecôte kryddad med skäggig rock n' roll, amerikansk öl, Ardbeg, kärlek, skäggstubb och sorgsna ögon.

Idag hände något.

Idag ignorerade jag den vanliga köttkylen. Idag marscherade jag bort
till den manuella köttdisken och bad om: en skiva av den svenska, hängmörade entrecôten - tack!
86 kronor för 212 gram.
Väl hemma stekte jag den hastigt i smör med mycket flingsalt och nymalen peppar. Och inte att förglömma; lite lök i pannan efter vändningen.
Doften av lök som steks tillsammans med kött är en av de bästa dofterna- det doftar liv, dans, sommarkjol som sveper runt höfterna, öl, vin, cigarillrök under råoljesvarta mexikanska natthimlar, varm asfalt, en flyktig kyss och drömmande blickar.

Köttet fick vila en stund. Jag serverade det tillsammans med tomat, avocado, cashewnötter i en liten japansk skål och några bitar fransk alpost.

Efter en tugga entrecôte stod det klart för mig att detta var det bästa jag någonsin stekt i mitt kök. Jag kunde inte ens äta av garnityren eller dricka mitt vin. Ingenting, INGENTING fick komma i vägen för mötet mellan mig och mina 212 gram helt jävla briljant entrecôte.

Jag sitter i köket, framför fönstret, en koltrast sjunger och det slamrar av tallrikar från resturangköket på gården. Jag har två glas shiraz innanför min bästa t-shirt och det ligger endast en liten munsbit kvar och väntar på tallriken.
Nu ska jag äta upp den.
Nu!

Ostron och torrt vitt

Jag har varit i Paris och svängt runt på kullarna i Montmartre, käkat ostron och entrecote, druckit rött och kalla fina öl. Vad har ni gjort?

One More Saturday Night

Tillbaka på jobbet igen. Sitter i mitt kvalmiga minikontor. Solen bränner het på väggen bakom mig. Jag rafsade ner några rader i mitt anteckningsblock sista natten i Amsterdam:

"Mera öl, mera ripor. Patrick hoppar i sophögar och gör
West Side Story-moves på gatan.
Björn äter pommes och garvar bakom sitt tjocka skägg. Jag hoppar och kutar, kastar ölunderlägg och är underbart, härligt småfull, vinkar till skadat gods och skrattar magskratt som ekar ner längs Amsterdams fönsterklädda boulevarder.
Vi pissar på golv, går på fotboll och
blir helt till oss av att se Kennedys flint på bänken. Går pundar-fort längs gator och över torg, äter glödheta pommes med vit majonäs, dricker oändligt många kalla små aptitretande öl. Drunknar i servitrisers ögon och leenden, garvar åt fåglar med långa ben, garvar åt holländsk tv, trampar i hundskit och köper cdskivor under glada utrop. Kramas och dunkar varandras ryggar broderligt. Sover på soffor och golv med hela världen som lekplats för våra drömmar och med livet rusandes i våra ådror."

Tack och bock.

Hold me closer tiny dancer.

Björn ligger på hallgolvet och pumpar på.
I blodet rusar åtta Amstel och fyra glas rött.
Gatorna gungar i baktakt och i kanalerna flyter
paisleymönstrat segt slem.

Barer och dåligt lammkött, blickar dolda bakom cigarillrök, ripor, Björn och Packers ögon på
servitrisers stjärtar och böljande, gungande bröst.

Vi har ramlat runt på Amsterdams haschiga gator hela dagen med blodet dunkande
i våra hjältemässiga ådror. Björn spanar på "mycket bra donnor", jag såg dom inte.
Jag såg bara min egen bristande kreativitet. Min egen undanflyende person.
Blicken kraschade mot glasbubblan som omgärdar mig, nej nu är
jag orättvis. Jag såg allt, jag kände allt.

Packer kommer ut från sovrummet i pyjamas med vuxenblöja och bettskena. Vi garvar och retar honom.
Björne har tagit sin bögröv och däckat på luftmadrassen. Kiithan stänger in sig på kammaren med sitt kocks och sin förstautgåva av American Psycho. Jag sitter i wife-beater-linne i soffan och hackar på en sockerbitsvit mac.

Nu ska vi gentlemen och musketörer sova gott.
Hoppas ni där ute sover gott i armarna på någon med intensivt bultande
hjärta och varsamt handlag.

God natt.