There will never be another you
Jag har tagit ett livsavgörande beslut.
Jag ska aldrig mer äta industriellt förpackad entrecôte.
Du förstår, jag har ätit scans plastinpackade entrecôte hela mitt liv.
Den har varit grundstenen varpå jag byggt hela min existens.
Entrecôte kryddad med skäggig rock n' roll, amerikansk öl, Ardbeg, kärlek, skäggstubb och sorgsna ögon.
Idag hände något.
Idag ignorerade jag den vanliga köttkylen. Idag marscherade jag bort
till den manuella köttdisken och bad om: en skiva av den svenska, hängmörade entrecôten - tack!
86 kronor för 212 gram.
Väl hemma stekte jag den hastigt i smör med mycket flingsalt och nymalen peppar. Och inte att förglömma; lite lök i pannan efter vändningen.
Doften av lök som steks tillsammans med kött är en av de bästa dofterna- det doftar liv, dans, sommarkjol som sveper runt höfterna, öl, vin, cigarillrök under råoljesvarta mexikanska natthimlar, varm asfalt, en flyktig kyss och drömmande blickar.
Köttet fick vila en stund. Jag serverade det tillsammans med tomat, avocado, cashewnötter i en liten japansk skål och några bitar fransk alpost.
Efter en tugga entrecôte stod det klart för mig att detta var det bästa jag någonsin stekt i mitt kök. Jag kunde inte ens äta av garnityren eller dricka mitt vin. Ingenting, INGENTING fick komma i vägen för mötet mellan mig och mina 212 gram helt jävla briljant entrecôte.
Jag sitter i köket, framför fönstret, en koltrast sjunger och det slamrar av tallrikar från resturangköket på gården. Jag har två glas shiraz innanför min bästa t-shirt och det ligger endast en liten munsbit kvar och väntar på tallriken.
Nu ska jag äta upp den.
Nu!
Jag ska aldrig mer äta industriellt förpackad entrecôte.
Du förstår, jag har ätit scans plastinpackade entrecôte hela mitt liv.
Den har varit grundstenen varpå jag byggt hela min existens.
Entrecôte kryddad med skäggig rock n' roll, amerikansk öl, Ardbeg, kärlek, skäggstubb och sorgsna ögon.
Idag hände något.
Idag ignorerade jag den vanliga köttkylen. Idag marscherade jag bort
till den manuella köttdisken och bad om: en skiva av den svenska, hängmörade entrecôten - tack!
86 kronor för 212 gram.
Väl hemma stekte jag den hastigt i smör med mycket flingsalt och nymalen peppar. Och inte att förglömma; lite lök i pannan efter vändningen.
Doften av lök som steks tillsammans med kött är en av de bästa dofterna- det doftar liv, dans, sommarkjol som sveper runt höfterna, öl, vin, cigarillrök under råoljesvarta mexikanska natthimlar, varm asfalt, en flyktig kyss och drömmande blickar.
Köttet fick vila en stund. Jag serverade det tillsammans med tomat, avocado, cashewnötter i en liten japansk skål och några bitar fransk alpost.
Efter en tugga entrecôte stod det klart för mig att detta var det bästa jag någonsin stekt i mitt kök. Jag kunde inte ens äta av garnityren eller dricka mitt vin. Ingenting, INGENTING fick komma i vägen för mötet mellan mig och mina 212 gram helt jävla briljant entrecôte.
Jag sitter i köket, framför fönstret, en koltrast sjunger och det slamrar av tallrikar från resturangköket på gården. Jag har två glas shiraz innanför min bästa t-shirt och det ligger endast en liten munsbit kvar och väntar på tallriken.
Nu ska jag äta upp den.
Nu!
posted by HB at 8:21 PM
4 Comments:
Nu börjar det likna något.
Kvalité framför kvantitet.
Att låta det vila ca 10 minuter är ett måste, annars ser det ut som ett blodbad på tallriken.
Go Johan, go!
nästa gång steker du i lika delar smör och olja, fattar du det?
Jefe! Jag gjorde faktiskt det den här gången också, men det syns inte i texten!
Helvete vad hungrig man blir. Vilken livsnjutare. Vilken underbart skriven text.
Post a Comment
<< Home