Inatt är gatorna våra.

Gatorna ljuger aldrig.

På kvällarna sittar jag på golvet i biblioteket med 100 år av briljant litteratur och fullkomlig musik i ryggen och skriver texter på svenska.
Men det blir bara en vers och refräng, eller två verser och ingen refräng, eller två refränger och ingen vers.

Jag kan inte avsluta någonting. När jag tänkter efter riktigt ordentligt kan jag inte minnas att jag någonsin har avslutat något, över huvud taget.

I morse när jag åt frukost, lämnade jag kaffe kvar i koppen och kanterna på mina rostade smörgåsar ligger fortfarande kvar som små smörgåslikdelar på diskbänken.