Brev till president Victor Propenkov

Hej herr President.

Jag är chaufför åt Club Privé, jag kör den röda bilen.
Jag åker runt runt i stockholm så att olika män ska se
skylten som sitter på taket på min bil.
Den bakomliggande teorin är att när männen ser den halvnakna kvinnan på skylten ska de bli "kåta" och snabbt kasta sig in i en taxi och åka till klubben.
På klubben kan de titta på en show, dricka läsk och för 5000kr få en avrivning i bubbelpoolen.

Jag stannar ofta och fikar på McDonalds sveavägen.
Där brukar jag möta Ulf, som kör den andra bilen. Vi pratar ibland om fotboll och ibland om tjejerna på klubben. Ulf är kär i Vladimira, en av de nya dansarna. Jag har försökt säga till honom att han inte har någon chans, att Vladimira gillar killar med pengar och guldsmycken, men han vägrar lyssna.
Mellan tuggorna på sin torra chokladmuffin pratar han om att det "fanimej är hans tur att vara lycklig" och allt han skulle kunna ge henne, "ett nytt liv i ett fint mexitegel-hus" och "hälsosamma svenska värderingar".
Jag brukar titta ut genom fönstret på motorcyklarna och tonåringarna i mjukisbyxor som passerar på sveavägen. Jag lyssnar inte längre.

Jag röker alldeles för många gula blend när jag kör runt runt stockholm i bilen, ibland stannar jag mitt på västerbron och
funderar på att kasta mig över räcket.
Men sedan tänker jag på min innekatt och vem ska mata honom om jag hoppar?
Jag kliver tillbaka in i bilen och fortsätter köra runt runt.

Vid 5-tiden på morgonen ställer jag bilen i ett garage i rönninge och sedan tar jag pendeln hem till min lägenhet i johanneshov.
Jag brukar stå i köksfönstret röka, klappa katten, äta en äggsmörgås och titta ut på globen och bilarna som rasar förbi på motorvägen.
Sen stänker jag lite vatten i ansiktet, borstar tänderna, läser en stund och somnar.