Räfsnäs 6/8 (En halvflaska Bowmore Surf)

Fullmånen lyser rödlätt och fet över Tjockö och syrsorna
spelar upp till dans.
Jag är Champagnebubblig och halsar Bowmore på balkongen.

I huset bakom syrénhäcken gör en bredhöftad kvinna sig klar för natten. Plockar undan, släcker ner innanför blanka fönster. Jag känner mig introspektiv och röksugen. Det är fuktigt och fortfarande kan jag förnimma dagens skållande sol. Som en blåslampa hängde hon över träden. En klunk, värmer gott.

Det är mörka, heta augusti som kommit till oss. Det är kräftväder. Hoppas det varma håller i sig till nästa helg. Då det skall nubbas och sörplas i Spillan hos C och K. Jag längtar till att få sluta läpparna över en immig ölflaskas långa hals under stora mörka himlen. Blossa på en stulen cigarett och resa mig vacklande, snubbla ner mot bastun. Höra röster eka över sjön.

Jag vill ha en långsam varm fylla som klär mig som ett par gamla ingågna jeans.
Jag är varm nu, av skrivandet, ulltröjan och whiskeyn. Det är nästan bedövande tyst. Allt jag hör är syrsorna och min penna som skrapar mot pappret. Klunk? Ja! Aahh, AHH!
Stjärnorna tittar fram. Jag sitter rakt under karlavagnen.
Skål månen! Tack Gud!

Luften är mättad av fukt och det är helt vindstilla. Det är som att sitta inomhus. Alla ljud är samtidigt ekande och väldigt nära. Jag kan nästan sträcka ut handen och känna på havet. Ta månen i min famn. Ge aftonstjärnan en blöt kyss.

Nu är den bredhöftade endast iklädd linne. Hon släcker den sista lampan och försvinner ur sikte. Vad gör hon där bakom mörka fönsterrutor? Ska jag gå över dit. Knacka på. Bjuda på en slurk Bowmore. Kyssa hennes höfter och fylla min mun med det salta, råa?

Tar en klunk. En liten bara. Ahmm..
Det är som vatten för mig. Vatten hämtat ur livets varma. rökiga, salta källa. Som tappat direkt ur moder jords brinnande sköte.

Under den här månen ska vi sitta med livets vatten och god mat. Under den här månen ska vi älska varandra och sjunga livets lov medan bredhöftade nymfer dansar i skuggorna från elden. Vi höjer våra glas, blickar stumt in i varandras ögon och vet, vet att så här ska livet levas. Så här ska dagen fångas. Så här ska natten ätas upp!
Skål.
Tack.
Amen.

Åker tåg söderut. Nygift, på flykt. (Mot Köpenhamn 30 juli)

Nygift, lite stel och sömnig. Lyssnar på Ry Cooder och vi flyger som ett spjut,
ett visslande spjut av ljus, genom småländska fält, sovande bruksstäder, förbi sjöar, genom täta skogar, ner ner ner söderut. Till sanden och allt det platta.
Ner till strömmingsmacka och iskall Tuborg, till jazz, mörka barer med brännmärken på bardisken och cigarillrökande kvinnor med blomma i det rödbruna håret.

Inga djur, inga människor syns genom tågfönstret. Var är alla?
Sitter de inne i varma kök med potatis och fläsk? Korkmatteklädda köksgolv som knakar under rultiga fruars tyngd som rödblossiga, iklädda förkläden serverar nystekt falukorv med mos och stark senap. Mannen har hukat sig inom genom dörren, hängt kepsen på en krok och slagit ner sin trötta men stolta och raka kropp i kökssoffan där han tyst sväljer ner sin lunch med ett glas mjölk.

Jag ser några människor irra omkring på en begravningsplats utanför Alvesta.
Alvesta c. Godsvagnar och ett stort stationshus. Sol genom moln. En tjock man med 70-talshår och beige skjorta skyndar förbi med ångande kaffekopp i näven.
Jag tror dom äter mycket isterband här i Alvesta.

Nu rullar vi igen.
"Nya resande" ropar konduktören i högtalare. Med skorrande r.
Byter de dialekt när tåget byter landskap? Vilken jävla service, vilken hemtrevnad. En rustik avslappnad hemtrevnad.

Jag önskar att jag hade hår, så jag kunde se sådär trött och rufsig men välvårdad ut. Med grå tinningar och smakfulla rynkor runt de sorgsna ögonen. Som mannen som sitter snett framför mig och dricker ur en halvpanna rödvin. Fan va gott.

M har lyft och skridit ner mot bistrovagnen. Hoppas hon kommer åter med något varmt att äta. Jag längtar ut i landet. Till fält och lador där duvor kurrar under takbjälkar. Där det doftar av liv och säden dansar i vinden. Fan, jag tror inte jag har sett ett rapsfält i år. Jag vill ut i rapsen och de platta abborsjöarna under stackmolnshimlar, sol och svalors vinande flykt.

Utanför fönstret ser det ut som Kansas eller Ohio. Tjocka bruna sädesfält med slarvigt utspridda gårdar bland träd och silos. Det ser tryggt ut.

Lund nu. Tegelhus. Rikt. En stad för bohemiska drömmare med pengar på fickan.
Ut igen. Potatisodlingar, vindkraftverk, en grön traktor med rött släp.
En silversilo som glänser i solen. Fler vindkraftverk. Fler gröna traktorer.
- Oj, banvall säger M.
Vi rullar sakta mot Malmö.