Choises don't seem like choises, sometimes...

Jag sitter i mörkret med ett glas Tallisker. Jag hör
staden andas genom det öppna fönstret. Jag önskar att jag kunde tända en cigarett och den skulle smaka sådär gott som den ser ut att göra på film.

Jag tar ett djupt bloss och låter röken leta sig ut genom näsan, drar handen genom håret och fingrar tankspritt på min vigselring.
I sovrummet sover min fru, naken och vacker som dagen vi träffades. Men jag har inga känslor kvar, dom ligger begravda under en yta av tyst manlighet och år av outtalade drömmar.
Varför stannar jag kvar? Vad ska det bli av oss? Jag vet inte, vet du?

Vad vackert livet kan vara, om vi bara öppnar ögonen och släpper in allt ljus.