Last night me and Kate we laid in bed, talking about getting out...

Jag sitter i köket och knapprar på min jobb-dator, svarar på mail, uppdaterar hemsidan och känner mig jävligt nyttig, målmedveten och ambitiös.

Det är så där susande tyst i köket, som om hela staden sov, eller som om jag blivit döv. Det enda ljud som når mig är det ekande ljudet av någon jävla lallare som hamrar nere på gården.

I kroppen har jag en envis liten smygande infektion. Jag är trött och snuvig. Visst, visst är jag på bättringsvägen, men ändå.

Midsommar var trevligt, dämpade förkylningen med ett öldrickande och snapsande av Albert Engströmska-mått. Gott, gott med sillar, snapsar, gubbröra på knäcke. Grill, cigaretter och rött i kvällssolen på Mikeys terass. Tack och bock.

Nu tystnade hamrandet. Hallå!

Är det månne dags att packa ihop och sätta sin krökta rygg på en kvalmig buss mot kontoret?