Bruno K Öijer

En cigarettfimp ligger krossad vid trottoarkanten på Columbus Avenue.

Hon ler mot mig. Tungan spelar över tänderna som hennes mun vore ett piano
av kött.
Och ben.

Vi klättrar ner för backar och
ramlar upp för berg.
Hennes röst len som en solvarm, naken, rygg.
Alltid med mig,
på min högra sida.

På min vänstra sida har jag havet.
Det brusande havet som skummar av frihet och otyglad glädje.
Eller otyglad sorg?
Aldrig får vi stanna. Aldrig får vi sluta röra oss. Aldrig får vi bli mätta
på dagen och solen.

En cigarettfimp ligger krossad vid trottoarkanten på Columbus Avenue.