All right, Popeye's here!

Björnes grannar är underbara. Jag hörde mamman vråla genom väggen; "om ni inte slutar bråka får ni åka och bo hos någon annan familj". Det är underbart. Pappan i familjen brukar skrika, med sin skånska stämma; " jag orkar inte längre, jävla ungar".
Jag får tårar i ögonen av glädje.
Om jag någon gång blir farsa så är det så jag ska vara. Vråla mig hes åt barnen, blodådror poppar ut i min röda panna, spända nackmuskler. När de ändå inte lyssnar går jag i vredesmod ut och skottar snö med en cigarrstump i mungipan. Krökar billig whisky i garaget och örfilar upp min fru när hon inte är tillräckligt snabb med morgonkaffet.
Det ska vara lite hårt.
Livet är ingen jävla dans på rosor.
Nu ska jag köra fria vikter en timme, sedan röka i fönstret med uppkavlade t-shirtärmar och titta ner på hororna och knarkarna på 42nd street.