Like soldiers on a winters night...

BR, M, Mikey, Karin och Kongo sitter på Mikeys balkong och pratar om barn. Jag sjunker
in i mig själv och glider ursäktande in i vardagsrummet där Bruce sjunger med sin varma stämma.

Jag vill inte "ha" barn. Jag vill dansa med armarna om Terrys axlar med ett vinkrus i handen och alla mina druvstänkta drömmar bultande innanför skjortbröstet.
Jag är inte framme än, jag har vägar kvar att åka ner för, städer kvar att erövra låtar kvar att leva och tusen tusen tusen nätter att sjunga mig hes igenom.

Ah nu kommer Björne in och sjunker ner i soffan bredvid mig
som en lungsjuk byggarbas.
Jag puttar på honom, driver ut honom genom balkongdörren igen.

Förlåt Björne du kunde fått sitta här bredvid mig, min broder, medans jag knattrade ner mitt hjärta på skärmen.

Valter ligger i rummet innanför och drömmer sött om mjölkfyllda bröst, skopis, chips, guld och gröna ängar - Glory Days.

Undrar vad M tänker nu, tycker hon att jag är ung, dum, naiv och du kan aldrig växa upp din djävul och inse att livet är här och nu och det är bäst för dig att du inser det annars är du dömd att leva ensam och trasig.

Björne bet mig i handleden när vi brottades i soffan tidigare och det gör fortfarande ont. Man får det man förtjänar antar jag.