Little White Cloud

Jag lyssnar på Bob Dylan Theme Time Radio Hour. Det är skamligt bra, anekdoter, kuriosa, Bobs sömniga men genomträngande röst och fantastisk musik.
Laddas hem från en torrentsite nära dig.


Jag ska försöka att inte bälga i mig rödvin i kväll men oj fan va gott det är.
Jag skulle bli en utmärkt alkis. Jag älskar den varma sköna berusningen som bara en flaska syltigt smörigt rödvin kan ge.
Ligga på golvet i biblioteket, jo jag har ett sådant, lyssna på plattor och på en brasa som knastrar i kakelugnen, fingra på en fransk bondost och gnaga på korsikanska korvar.

Björne ringde igår, han var ensam hemma, vi hyrde Rocky Balboa och käkade pizza.
En timme och fyrtifem minuter med tårar i ögonvrån och med näven mot taket emellanåt. Om det inte vore för
den hollywoodska klippningen och överdrivet sentimentala musiken och en del andra detaljer som vi inte behöver gå in på nu, skulle det ha varit en riktig toppfilm.
Toppfilm.
Vilket jävla skitord.

Toppklass är ok, toppklassrulle, toppklassvåffla.

Jag kan inte motstå filmer om manlig vänskap och undertryckta känslor som tvingas upp till ytan.

Oops nu kommer chefen!