Stand by your man

Händer det inte väldigt lite just nu?
Ända sedan det stora BESKEDET om det VÄLSIGNADE tillståndet har jag inte riktigt varit mig själv. Jag känner mig fåordig och frånkopplad. Det är som om någonting har lossnat inne i mitt huvud. Spriten biter inte som den ska och orden flödar inte som de brukar.
Inspirationens sprittande och pockande har ebbat ut.
Du ser jag kan ju för fan inte formulera mig! Helvete....

Jo men några saker har hänt. Förra veckan hade Björne sitt vernissage.
Fint, kul, bra musik. Jag sprang runt och skakade hand med vinglas i näven.
Sen var det dags för förkylning igen. Mmm jag och mina fina förkylningar.

Men nu är jag frisk. Nu blir det öl och nötter. Imorgon ska jag vattenkamma mitt hår, snöra på mig mina gympaskor och gå ner på gatan med en stor jävla skylt som det står VA!? på. Eller så stannar jag hemma med Wild Turkey i glaset och Doug Sahm som sjunger "The Image of Me" på stereon.

Nästa vecka är det Dammen igen. Björne och jag ska flaxa ner och morsa på Skipper, Hanna Montana och deras lillknodd. Iskalla småöl på hörnbaren, riper, bitterballen, match på söndagen, jag i min ajaxhalsduk och snabba fötter över kanaler och boulevarder. Sweet. Eller sött som vi säger; sött.

De har urtfärdat eldningsförbud i södra delen av landet. Tror du de kan hålla sig borta från braseldandet, de feta skåningarna? Va? Med sina röda kinder, sitt fläskkött och sin främlingsfientlighet. Heroin sprutar de i sig också och hissar sin gula fula skåneflagga. Äh jag har inget emot skåningar i gemen. Men tjocka är dom. dom jävla svinen.

Äh nu ska jag ställa mig i köksfönstret och yla ikapp med koltrasten.