Coney Island of the Mind

Funiculì, Funiculà

2011-09-19T21:35:00.004+02:00

Lisboa 2011

1.
Spatserar nedåt längs folktomma gator. Det är alldeles tyst och luften är tjock.
En vind kommer nerifrån floden och stumma hundar glider förbi längs husväggar med svansarna viftande. Vi letar efter utsikt men hittar ingen. Forsätter vår spöklika promenad ner mot vattnet. Landar på Snack Bar. Jag skickar in Doc och han snubblar ut igen med stora sejdlar immiga av kall Super Bock. Portugisiskt gäng vid långbord i typisk flummig sydeuropeisk stil får in fat efter fat med grillade sardiner, rykande fläskkött och väldoftande kyckling. Han suckar djupt; "Aahh Super Bock..." och tar en mun av den kalla livgivande, livräddande drycken. Atlantbrisen sveper plötsligt sval runt husknutar och bara anklar.
Diga Lisboa står det på en banderoll hängande på ett utblåst kvarter. "Han är här också", säger Doc.
(Fan vad gott det vore med en cigarett nu. Herregud. )
Trött nu. Men mår gott.
(Doc djävlas med en full liten tjock unge med Monchichi-hår som glider in och ut ur Snack Baren).

2.
– "Det är kört med den här stan, jag hatar det."
Vi är i utkanden av ett dött Barrio Alto med ”Hashish” ”Cocain” på tvärgatorna.
Nej tack. Fan, inte ikväll asså. Jag har en regel ingen hashish på måndagar, men du – tack, stort tack alltså. Verkligen.

Vi släntrar in på halvtom bar med latin jazz i högtalarna (Mambo?) (Fania-style?!) (bra!). Bara jänkare här (eller två brudar, resten visar sig vara portugiser), 5 patrons och vi.
Två jänkarbrudar. Hindenburgh och Lolita. Hindenburgh vill knulla men är tjock, full och ärligt talat ganska ful. Lolita är smal, nykter och vidrigt elak. Portugiserna de hängt med har gått ut på gatan. Hinderburgh gråter nu, fet i sin djungelmönstrade klänning. Lolita tittar på henne med sina råttögon. Försöker bräka något compassionate men kan inte dölja sin avmätta ondska. Gå hem och sov Hindenburgh. Fan stå inte och gråt i mojitodimman i Barrio Alto.

3.
Trött som en jävla apkung. Casanostra. Eller vadfan stället heter. Grönt och ljusgrönt på väggarna, konstigt gult ljus härinne. Småkass italienare, trevligt sorl i den trånga matsalen dock. 80-talsdesign som ska se ut som 50-tal. Peach Pit!
Greker, bögar, gråa svenskar, ett par på dejt. hon rätt söt, halvblond i djungelblus, han ser ut som en tobaksaffärsarvtagare. Tre män i skjortärmarna i ett hörn, som bara sitter och väntar på att bli Corleone-mördade. (Pistol tejpad bakom muggstol) (Tre skott, släng revolvern. Gå långsamt ut.)
Doc, åter från piss på legendariskt trång snedtaksmugg, hojtar "we like a pay" på slavisk engelska. Nu vidare till mirador där ett sömnigt ölpimplande med utsikt skall ta vid. Jag längtar efter Hank.

Mirador. Två kalla bir och fin fin utsikt över floden. Bron lyser som en horisontell jävla julgran och Jesus (the original revolutionary) sträcker ut sin öppna armar mot oss. Öppnar sin famn för oss, guds myror.
Ett flygplan blinkar in över bron och strax ett till. Halvvanliga portugiser med fina leenden dricker kaffe iklädda halsdukar tätt virade kring halsen. Floden böjer sig utom synhåll, svart och tung. Alternativkids och punkare dricker varm öl och kramas. En jycke lufsar runt runt dem. Rastlös. Sällskapssjuk. Jag vet hur du känner dig, jycke.
Snubbe i liten hatt och rejvjeans står på tå och snackar med leende kille i mohawk och en hårdrocksbrud. Någon spelar tamburin. "Det räcker nu" säger Doc med snutröst.

I liten Franksinatrabar i ett helt plötsligt jävla vimmlande Barrio Alto. 40 cm lång raffdvärg kommer med drinkmenyer. Kurvig Nanne Grönvalldvärgprinsessa. "Hon gillar att visa upp sin stjärt" säger Doc.

4. Miradorbir tills Atlantvinden kyler oss. Snabb piss på Knasenmugg och sen styr vi mellan flator pundare stegen mot Barrio Alto och dvärgnannes mojitohak. Hon steppar fram från under bardisken och ler, gestikulerar ”stor” eller ”liten” vi garvar two large mojitos, obrigado.
Det rasar lite i huvudet när jag tänker på att jag är hemma i morgon. Det har varit välbehövligt och skönt med denna mentala paus men helvete vad många knutar jag har att lösa upp där hemma. Nu kommer fägringen säger doc när 4 alldagliga men kanske ändå rätt söta unga portugisiskor kliver in i lokalen och samtidigt kommer dvärgnannes snubbe DeNiro med groggarna. "Fan den är som en jävla kostcirkel" konstaterar Doc glatt och böjer näven runt sin graal med Mojito. Brasstung jazz i bakgrunden och det börjar lätta lite. Jävlar det var tryck i den mojiton. Mojitones. The Mojitones.

Fan vilken lite schlagerdiva hon är! Doc smyger iväg och kollar efter fägringen medan Louis Prima sjunger ” I ain’t got nobody”. Doc kommer tillbaka och hävdar att men ser välklädda, äldre portugiser bakom en dörr. Tydligen är det sant också. Säger han. "
"Fan det är som om någon häller sprit in i örat på en" säger jag. Det landar i knäna.
Ett jävla badkar Mojito.
"Ska vi ta en till?" Säger Doc.

Clark Olofsson

2011-01-18T10:40:00.011+01:00

Dag 1-5:

Ok. Jag hade en tanke om att skriva något varje dag.
Redan första kvällen la jag den tanken på hyllan.
Jag var helt slut.
Men glad. Ingen ångest. Ingen panik.
Henry verkar gilla mig. ok. ok.

Dagarna flyter ihop som mosad banan och kranvatten. Tiden står still men dagarna går oerhört fort utan att lämna några minnen kvar av vad vi gjort.
Veckan började med att Henry vaknade vid 6-tiden. Jag betvingade honom och vi sov till efter åtta. Han väcker mig varsamt genom att sittandes i sängen säga "tjaaaa".
Sen insisterar han på att ska spela upp en scen ur Ed Wood (klipp) vilket vi gör. Sen tar dagen och veckan, vid.

Henry är en liten gladlynt men ondskefullt planerande och duperande despot som med en väl avvägd cocktail av leenden och olydnad tvingar mig att tjäna honom, mata honom, vagga honom till sömns och trösta honom när han snubblat över ett munspel eller en nalle.
Och jag drabbas av Stockholmssyndrom och kan inte låta bli att med tårar i ögonen längta efter honom så fort jag får ett par timmars frihet.

Så känns det nu när jag belönar mig med maltwhisky och hårdkokt amerikansk deckare i bokform. En arbetsvecka över. Tack Henry. Och Puss.

Just Kids

2011-01-16T23:19:00.005+01:00

Pappaledig dag 0:
Ok, imorgon börjar min pappa"ledighet". Jag är pappa till Henry. Henry är min son.
Det är konstigt.
Han och jag skall leva i symbios med varandra i 12 veckor. Som tvillingstjärnor. Jag fixar käk, han springer runt med sina stora ögon och säger Däeee! eller Tjaaaa!
M försvinner in i jobbdimma och jobbångest.
När jag tänker på hur det ska bli är M inte alls med i bilden, det känns dock inte ensamt. Men det kanske bara beror på att jag vet att hon finns där. Med all sin trygghet och all sin kärlek.
Om jag på riktigt kan komma till insikt att jag inte är ensam. Då kanske livet ställer sig på sin rätta köl och allt kan börja gro och växa. Jag är inte där än.

Jag och Henry.
Henry och jag.
Jag ska sjunga för honom. Han kan spela munspel och stampa takten.

Mörk öl, mörk själ.

2010-12-17T00:02:00.006+01:00

Kylen brummar som en lungsjuk grizzlybjörn. Det snöar stillsamt. Snön är inte lika vacker från en trappa som från fyra trappor. Alla lampor är släckta och belysningen i granen målar mina kinder gula och gröna.
Snart ett år av terapi. Jag och min Anders lever i symbios. Eller han lever ju inte ett jävla skit i symbios med mig men jag vill gärna tro det. Jag vill gärna att han dygnet runt vistas i det lilla rummet i birkastan, med sina Freudböcker och sin abstrakta men lugnande konst. Iklädd nyputsade loafers, och välstruken röd skjorta sitter han med from min och medkännande ögon och väntar på mig. Jag minns inte vad han har för byxor. Färgade jeans?

Sista veckorna på året är som virveln av det sista vattnet som töms ur ett handfat.

Det är så kallt att till och med bilarna på parkeringen fryser.

Muggen

2010-12-16T08:36:00.001+01:00

När blev det självklart att använda toalettborsten när man varit på muggen?
Vid vilken ålder inträdde detta kutryggade beteende som en självklarhet?

Jag har inget minne av att jag tidigare i livet borstade rent.
När jag flyttade hemifrån gjorde jag aldrig rent muggen.
Jag minns en skinande ren oanvänd toalettborste från IKEA som stod och sov i ett hörn i badrummet.
Men jag minns inte att det var smutsigt.
Var kanske mitt avskräde rent som glas och is?
Doftlöst och kliniskt. Nästan vackert och heroiskt?

Nu när kroppen börjar dö börjar allting lukta.
Som en gammal sliten insvettad kavaj.
Livet går från nytvättat och av mysk och blommor doftande till solkiga kragar och fläckiga manschetter.
Snart är jag en av de där feta gubbarna med stinkande andedräkt och gåslever på slipsen.
Nu är jag en av de feta gubbarna.

Midsommarnattens köld är svår

2010-06-25T18:42:00.004+02:00

Jag drömde om dig inatt. Du höll på
att packa in ditt bohag i en mörkblå Saab 900. En man med öppet, vänligt ansikte och osäker blick hjälpte dig. Det var hans bil. Han skulle ta dig hem.
Sen stod vi i en hiss jag sa - Är han också förälskad i dig?
Du bara skrattade ditt stora ärliga skratt.

Sen vaknade jag och det var midsommarafton. Denna hora av aftnar.
För att vara specifik vaknade jag okristligt tidigt av att H satt på mitt ansikte och sa "lalalamamamama".
Som vanligt.
Sen var det upp och frukost och in med en jävla massa prylar i liten lånad bil och ut ut ut mot Tynningö dit vi bjudits av Mickey Mike och Karin. Kö till färjan, 24 grader varmt, kärringar i vitt som rökte cigaretter, barn som sålde glass, hallon och gåtor. Sen över sundet och helvete vad fort det gick att komma fram till huset, ta vänster nu! Omfamningar och handslag. Nya och gamla bekantskaper. Tre hundra snoriga barn som rosslade, hostade och sparkade varandra i huvudet när de inte var upptagna med petting och ett vanvettigt limsniffande.

Lunch med sillar, strömming,lax, västerbotten och knäcke. Nubbar hälldes upp i immiga glas och stjälptes ner i torra halsar. Ölen skummade och solen sken. Barnen rusade iväg och cigaretter tändes i smyg och jag blossade så gott under ett parasoll.
Sen var det bad i 14-gradigt vatten. Det ska en svensk blekfet löntagare för att bada under sådana jävliga förhållanden. Jag stannade på bryggan, förnöjd. Dolde min blygd under vacker skjorta. Kaffe och Karins mammas saffransbulle. Sen in med en jävla massa prylar i liten lånad bil och hem. Ingen kö till färjan. Jag somnade vid Norra Lagnö, H somnade. M satt bakom ratten och tog oss hem med barsk min.

Kvällen fortsatte med fotbolls-vm och Dr Bossa på besök. Helvete vad trött jag var. Hade ont överallt. Bakfull redan kl 18.00. Inget hjälpte. Sömnen tog mig tillslut.

Ny dag. Ny sol. Åska. Vit dag? Nej. Röd. Och skummande guld.

Glad sommar, din jävla sorgliga ensamma skuggfigur.

If not for you, Winter would have no spring (lördag)

2010-03-27T15:42:00.005+01:00

Ok, då sitter man där i soffan i vardagsrummet. Det luktar gott av kaffe i lägenheten och rulltårta med vispgrädde står uppställd på bordet. Man smuttar på kaffet, sätter skeden i rulltårtan och skyfflar in.
Oskar Schönnings Belgrad Tapes, nyinköpt på promenad på grusiga vårgator, rullar på stereon. Det är disigt och milt ute, M är vacker och Henry sitter i hennes varma famn och äter majskrok. Man känner ett styng av något som kanske är lycka, en soltörstande vårblomma av lycka tränger upp ur kalla jorden som är min ångest.

Jag vill möta våren cyklandes på en sån där gammaldags cykel med enormt framhjul, sjungandes för full hals ackompanjerad av 16 000 trumpeter och pukor. Fåglar ska svepa fram över mig som jas-plan i formation.
Hela jävla cirkusen med apor, elefanter, tigrar, clowner, lindansare, akrobater, knivkastande zigenardvärgar, hästar och en fet cirkusdirektör, ska forsa fram runt omkring mig. Vi ska drapera hela jävla stan i kärlek, glädje och brödraskap.

Vi får väl se. Men för ett ögonblick var livet och solen och planeterna i balans.

Tack.

Ok, jag går i terapi

2010-03-01T14:44:00.010+01:00

Min psykolog bär samma förnamn som min far. De är i samma ålder. Min psykolog bär gärna loafers, min far bar gärna loafers när jag var ung. Jag vet inte om det innebär något. Min psykolog har en brits, som jag vägrar ligga på. Jag sitter i hans Lamino-fåtölj. Min farfar satt alltid i en Lamino-fåtölj, han vägrade också att lägga sig ner.
Jag ger inte upp. Jag står upp för mina ideal. Om jag inte gör det, vad finns då kvar?
Ett skal. En bruten man. Ett äggskal krossat, kastat i rännstenen.

Nej. Jag är här. Jag stannar här.

Ok, vad händer annars?
Sir Henry ligger hemma och kräks på köksgolvet, M kämpar på och jag försöker intala mig att det rätta inte är att somna om utan att dra åt livremmen och hjälpa till.

Har varit i Frankrike ett par gånger.
Cannes: jobb jobb, anklever, köttbitar och glimrande, porlande gott lokalt vitt vin. Paris: med svörvlande, rosslande Björn, anklever, chablis, hetsig schawarmatallrik, bir, och pain aux chocolat.

Försöker boka gigs, men ger fan snart upp inför alla självupptagna svin som sitter med sina mörka ögon, ölfläckiga skjortor och vägrar höra av sig, svara på mail, svara på telefon.

Igår var våren här och andades på oss. Vi letar efter nu bostad. Jag är trött på staden med dess nervösa självupptagenhet och dess smutsiga tryne. Jag vill ha tystnad, gräs, vind och stillhet. Jag vill sitta med min bok och ett glas och titta ut över
..över vaddå? Jag vet inte. Bara jag får sitta med min bok och min sprit framför en bokhylla fylld med andra böcker och flaskor med lockande etiketter.

Nu tappar jag farten. Nu lägger jag på.

Räfsnäs 6/8 (En halvflaska Bowmore Surf)

2009-12-16T23:25:00.005+01:00

Fullmånen lyser rödlätt och fet över Tjockö och syrsorna
spelar upp till dans.
Jag är Champagnebubblig och halsar Bowmore på balkongen.

I huset bakom syrénhäcken gör en bredhöftad kvinna sig klar för natten. Plockar undan, släcker ner innanför blanka fönster. Jag känner mig introspektiv och röksugen. Det är fuktigt och fortfarande kan jag förnimma dagens skållande sol. Som en blåslampa hängde hon över träden. En klunk, värmer gott.

Det är mörka, heta augusti som kommit till oss. Det är kräftväder. Hoppas det varma håller i sig till nästa helg. Då det skall nubbas och sörplas i Spillan hos C och K. Jag längtar till att få sluta läpparna över en immig ölflaskas långa hals under stora mörka himlen. Blossa på en stulen cigarett och resa mig vacklande, snubbla ner mot bastun. Höra röster eka över sjön.

Jag vill ha en långsam varm fylla som klär mig som ett par gamla ingågna jeans.
Jag är varm nu, av skrivandet, ulltröjan och whiskeyn. Det är nästan bedövande tyst. Allt jag hör är syrsorna och min penna som skrapar mot pappret. Klunk? Ja! Aahh, AHH!
Stjärnorna tittar fram. Jag sitter rakt under karlavagnen.
Skål månen! Tack Gud!

Luften är mättad av fukt och det är helt vindstilla. Det är som att sitta inomhus. Alla ljud är samtidigt ekande och väldigt nära. Jag kan nästan sträcka ut handen och känna på havet. Ta månen i min famn. Ge aftonstjärnan en blöt kyss.

Nu är den bredhöftade endast iklädd linne. Hon släcker den sista lampan och försvinner ur sikte. Vad gör hon där bakom mörka fönsterrutor? Ska jag gå över dit. Knacka på. Bjuda på en slurk Bowmore. Kyssa hennes höfter och fylla min mun med det salta, råa?

Tar en klunk. En liten bara. Ahmm..
Det är som vatten för mig. Vatten hämtat ur livets varma. rökiga, salta källa. Som tappat direkt ur moder jords brinnande sköte.

Under den här månen ska vi sitta med livets vatten och god mat. Under den här månen ska vi älska varandra och sjunga livets lov medan bredhöftade nymfer dansar i skuggorna från elden. Vi höjer våra glas, blickar stumt in i varandras ögon och vet, vet att så här ska livet levas. Så här ska dagen fångas. Så här ska natten ätas upp!
Skål.
Tack.
Amen.

Åker tåg söderut. Nygift, på flykt. (Mot Köpenhamn 30 juli)

2009-12-07T22:38:00.005+01:00

Nygift, lite stel och sömnig. Lyssnar på Ry Cooder och vi flyger som ett spjut,
ett visslande spjut av ljus, genom småländska fält, sovande bruksstäder, förbi sjöar, genom täta skogar, ner ner ner söderut. Till sanden och allt det platta.
Ner till strömmingsmacka och iskall Tuborg, till jazz, mörka barer med brännmärken på bardisken och cigarillrökande kvinnor med blomma i det rödbruna håret.

Inga djur, inga människor syns genom tågfönstret. Var är alla?
Sitter de inne i varma kök med potatis och fläsk? Korkmatteklädda köksgolv som knakar under rultiga fruars tyngd som rödblossiga, iklädda förkläden serverar nystekt falukorv med mos och stark senap. Mannen har hukat sig inom genom dörren, hängt kepsen på en krok och slagit ner sin trötta men stolta och raka kropp i kökssoffan där han tyst sväljer ner sin lunch med ett glas mjölk.

Jag ser några människor irra omkring på en begravningsplats utanför Alvesta.
Alvesta c. Godsvagnar och ett stort stationshus. Sol genom moln. En tjock man med 70-talshår och beige skjorta skyndar förbi med ångande kaffekopp i näven.
Jag tror dom äter mycket isterband här i Alvesta.

Nu rullar vi igen.
"Nya resande" ropar konduktören i högtalare. Med skorrande r.
Byter de dialekt när tåget byter landskap? Vilken jävla service, vilken hemtrevnad. En rustik avslappnad hemtrevnad.

Jag önskar att jag hade hår, så jag kunde se sådär trött och rufsig men välvårdad ut. Med grå tinningar och smakfulla rynkor runt de sorgsna ögonen. Som mannen som sitter snett framför mig och dricker ur en halvpanna rödvin. Fan va gott.

M har lyft och skridit ner mot bistrovagnen. Hoppas hon kommer åter med något varmt att äta. Jag längtar ut i landet. Till fält och lador där duvor kurrar under takbjälkar. Där det doftar av liv och säden dansar i vinden. Fan, jag tror inte jag har sett ett rapsfält i år. Jag vill ut i rapsen och de platta abborsjöarna under stackmolnshimlar, sol och svalors vinande flykt.

Utanför fönstret ser det ut som Kansas eller Ohio. Tjocka bruna sädesfält med slarvigt utspridda gårdar bland träd och silos. Det ser tryggt ut.

Lund nu. Tegelhus. Rikt. En stad för bohemiska drömmare med pengar på fickan.
Ut igen. Potatisodlingar, vindkraftverk, en grön traktor med rött släp.
En silversilo som glänser i solen. Fler vindkraftverk. Fler gröna traktorer.
- Oj, banvall säger M.
Vi rullar sakta mot Malmö.

Anteckningar från sommaren # 1,5 - Porto De Soller, Mallorca

2009-09-06T22:10:00.005+02:00

Tågolyckor i Italien, Almedalsveckan... Jag antar att livet pågår även bortom bergen.
Här skiner solen fortfarande stark om än något mattare än tidigare under dagen. Svalorna har satt sig på taknockar och på eltrådar, de pratar , visslar, garvar och står i.
Tunna tappra moln sveper över oss men lyckas inte betvinga solen.
Jag är klädd i ljusa kläder och skjorta. Jag doftar gott och är mjuk i knäna av kvällens första öl.

Två hundar, en liten svart och en mellanstor brun med slängande öron, leker och brottas på gräsmattan utanför grannhuset. En liten blåkläddpojke med brunt hår springer, runt, runt, runt dem. Tyst men lycklig på gräset. Hundarnas hussar går och gestikulerar med blicken i marken. Det verkar som de diskuterar vattningen eller trädgårdsmästarens arbete.
Paul Simon sjunger en American Tune och skuggorna växer sig långa på berget i norr. Nu börjar hungern komma. Och törsten.

Igår spelade en Mariachiorkester på piren i hamnen, Volver Volver. Jag och M reste oss från vårt bord och dansade stilla över stenarna på trottoaren. Jag med latinskt allvar. M skrattande med håret svepande över axlarna.

Anteckningar från sommaren # 1 - Soller, Mallorca

2009-09-06T21:48:00.007+02:00

Mallorca del 1.

Vi sitter på Plaza Del Constitucio i Soller. På en uteservering under två höga lönnar.
Spårvagnen plingar och skakar över torget. Vi dricker svart cafe solo och äter någon slags sockerkaka. Det är hett och jag blinkar bort svett ur mina ögon. En man röker och pratar med grötig röst bakom M. Han pratar med en kvinna, håller låda, drar stories och skrattar åt sina egna skämt. Ett hest, rossligt skratt.

Svalor visslar förbi, kors och tvärs mellan träden. Folk läser tidningen med halvtomma immiga ölglas på borden framför sig. En bris letar sig fram mellan husen och svalkar min nacke. M pekar med rynkad panna på den sista biten kaka. Jag sätter gaffeln i den och stoppar den i min fula trut. Vi tittar på varandra och lyfter våra kaffekoppar unisont, slurk.

En man med lilamönstrad skjorta slår sig ner ett par bord bort. Vita byxor. Smuttar på en caña. Han är lite lik den gamla stunt- och tv-mannen Johan Thorén. Är det han?
Han kanske har migrerat hit till värmen i dalen. Tagit sig en eldig spansk kvinna till hustru och öppnat en anspråkslös bildelsfirma.

M tittar med drömmande blick bort mot domkyrkan, hon håller ena handen på magen. Jag tömmer min kaffekopp och kyrkans klocka slår ett slag.

Anteckningar från sommaren # 2 - Skärgården, Lundell, Otacksamhet.

2009-08-13T15:38:00.011+02:00

Norrmansö.

M & Dr B lägger patiens och tomma kaffekoppar står på bordet. Cornelis
sjunger om Fredrik Åkare och jag glider rastlöst runt i fuktig skjorta, öppnar lådor, fingrar på sommarwhiskeyns kork, packar upp kläder. Kastar mig tillslut på sängen med händerna bakom huvudet.
Vi ringde Rod och ylade som hundar. Han fyller 33 idag. Han var på öland med familjen. Satt där mellan kohagarna och skyfflade i sig struts. Mellan tuggorna snackade vi kort om M's mage och Leons ohämmade öldrickande.

Refsnäs Brygga:
Jag önskar att en långbent och storbröstad badnymf skulle klättra upp för badstegen, vrida vattnet ur sitt hollywoodhår, ta min blick och min hand. Leda mig upp till ett stort trähus, uppför trappan in ett luftigt rum, där gardinerna dansar i pålandsvinden. Klä av mig och älska mig länge och långsamt. Tills solen lägger sig att vila i havet och ännu en varm djupgrön sommardag är till ända.

Det är grått på grått men med ljus ovan moln. Segelbåtar ligger på hårt i vinden
Med buktande segel glider de norr- och söderut med Tjockös Irlandsgörna strand som fond. Jag längtar ut i Europa. Efter stekos, kamratskap, cigarrer, kall öl och varmt rött vin. Efter fumliga, nyfikna händer. Efter något nytt, något oupplevt. Kan jag slita mig loss?
Hoppa i en av motorbåtarna som ligger framför mig och bara dra iväg?
Söderut till Stockholm, kliva på Arlandabanan till flyget. Inhandla en biljett vid en av de där diskarna i terminal 5. Flyga ner till någon vänlig stad vid atlantkusten. Uppsöka ett enkelt hotell, ta ett rum med utsikt över hamnen, gå ner på stadens trånga gator, köpa mig några skjortor och underkläder i Egyptisk bomull; två par byxor, en ofodrad kavaj och en lädertrunk att stoppa allt i.
Slå mig ner på en krog i en av gränderna högt ovanför hamnen och beställa in en karaff rött och långsamt röka en cigarett rullad av den bästa tobaken pengar kan erbjuda...

Nu vankas det sillunch uppe i huset, med M's föräldrar. Kanske bäst att jag går ditåt så jag inte verkar otacksam, introvert och drömsk.

Refsnäs:

Vet hut era djävlar!
Jag ligger på sängen och lyssnar på min gode vän Ulf Lundells sommarprat från 2007. Han kallar Stockholm för "en hård liten stadjävel" med gator som är som catwalks och fan om han inte har rätt. Alla mäts av alla som är rädda för att mätas.
Jag är jävligt trött på det. Frågan är om man ska flytta till en större stad där man kan röra sig fritt i sin egen strömfåra. Fast det är förbannat osannolikt att jag skulle göra det. Så det får väl bli en flytt ut från stan.
Jag skulle vilja bo på en plats där jag kan se staden. Ana den vid horisonten. Höra den andas när vinden ligger på från rätt håll. Nära så jag lätt kan gå in i dess famn om jag vill eller vända den ryggen när STADEN blir för påträngande.

På väg hem
Jag ser ett rökfärgat nästan genomskinligt moln på himlen ovanför flaggstången där en vimplel förstrött böljar i sydvinden. Löven prasslar i grannen stora ask och vi ska snart åka hem. Hem till vår instängda lägenhet vid Gomorras utkant. Till skrikande grannar vars barn krossar fönsterrutor och pissar på innergården. Hem till tafatt nydushat knullande uppe på sängen och kliande röksug, till täppta näsor och raggarbilars motorvrål nere på Sveavägen. Till högar med smutstvätt och obetalda räkningar. Till damm och ruttnande frukt. Till förpliktelser och drömmar som piskats blodiga av verklighetens läderrem. Till horder av illa klädda turister med rynkade pannor i nerspydda gathörn. Hem till telefonen som ändå aldrig ringer. Till tystnad och utanförskap.

Jag skulle vilja stanna här på landet. Äta en sillmacka i gräset med en kylväska fylld med iskall öl och supa mig full tills himlen ramlar ner och stjärnorna brinner. Somna och vakna upp i en stor sval säng bredvid en tyst kvinna med mörka drömmande ögon....äh! Lyckan är som en tappad tvål.

Jag är avslappnad, lite rädd, törstig förbannad och tung i själen. Orkar inte resa mig. Om jag bara kunde stanna tiden en stund. Jag ligger på glasverandan och bläddrar förstrött i en bok av Lundell. Min vän Ulf Lundell. Jag skulle vilja springa på honom någonstans, göra mig lite jobbig och presentera mig: Johan Hammarbäck på SKAP, du minns vi pratade några gånger i höstas, lägenhet, Spanien, bil, influensa etc. Han spricker upp och säger jaa, hej hej, tar emot min utsträckta hand. Sen står vi där på gatan och pratar en liten stund. Om barn, livet och hur jävla svårt det är att vara verkligt närvarande, att verkligen, verkligen känna på verkligheten. Den är som syrénbusken där utanför fönstret. Jag kan se den. Nästan känna dess doft och höra hur vinden river i dess blad. Men jag kan inte ta på den, inte närma mig den.

M äter gröt och en liten larvig hund skäller borta mot gräddövägen till.

...minns du det Sigge Skog ?

2009-06-18T11:13:00.007+02:00

Jag lämnade Stockholm klädd i de mest åtsittande byxor någon någonsin burit, en ask cigaretter i överrocksfickan och följd av alla flickornas tårar och avskedsskrän.
Med Waxholmsbolagets båt tog vi oss ut i den prunkande skärgården. M's blonda hår flög i brisen och under armen bär hon en korg med inlagd sill, knäckebröd, en vällagrad ost och strömming. Jag stod vid hennes sida, stolt och vacker med kavaj och vegamössa. I kylväskan fanns pilsner och bränntjut....

Hur blir midsommar?
Jag ska fyllna till på öl och borsten och sitta och jäsa i en stol med magen full av den godaste av luncher. Cigarett i mungipan och gräsfläckar på ljusa byxor. Kisa mot solen, dra handen genom helskägget och blåsa skummet av en immig sejdel med Landsort Lager.
Barn springer kring mina ben och M's skratt svävar genom luften. Albert Engströms ande dansar i hästhagen, jagar bredhöftade nymfer i kvällsdimman, frustande med öl och sillspad i mustascherna.

Hur blev det?
Planerna gick om intet,
Orminge-Olle blev sjuk, krädes ner hela rosa radhuset, feber, ilfart i Mikeys gratis-Audi till karolinska, inlagd , hela dan borta, nu hemma igen friskförklarad.
Vår plan slets bort från under våra dansande fötter. I panik satte vi oss på cyklar och trampade ut till Skansen. Betalade saftigt för att fika i sol och titta på brottande björnungar och glansiga uttrar. M var vacker i solen och vi fick se en heroisk räddningsinsats gällande en häst. Italienare och jänkare överallt som trodde att det här är fan äkta skit. Vi visste bättre men njöt ändå.

Sen hem och lunch med Loffe & Kongo på gården i solen, efter ett par skummande immiga Landsorts Lager, skål för Olle, en tallrik med inlagd sill, matjes, stekt inlagd strömming, knäcke, gubbröra, västerbottenpaj och en stänkare till, så satt jag med ett upplyst leende på läpparna och mådde gott.
Somnade på golvet framför teven och slapp se Italien tvåla dit de blågula med 2-1, sprang sedan iväg i smyg och köpte röka och hyrde film. Sen blev det rödvin och röka, grill i regnet. Loffe satt och snörvlade och hostade som en smutsig jävla uteliggare så kvällen blev kort.

Vi får anordna en afton i skärgården med inlagt, grillat, nubbe och rött en annan gång. Fan, hela feta nygödslade sommaren ligger framför oss. Vi behöver väl inga jävla statligt instiftade helgdagar för att supa till, äta gott och sjunga livets lov?

Out In The Street

2009-06-12T13:15:00.003+02:00

Jag måste pumpa in lite lycka i mitt liv, armarna om varandras axlar och "i walk the way i wanna walk who ho hooo"-lycka.
Eufori och gungande ölfylla.
Fan, allt har blivit så jävla allvarligt.
Vad har hänt med det enkla? Doften av stekt kött och lök, immig öl och ett par bra jeans. Det är inte svårare än så.
Det är inte svårare än så.

Jag hör kyrkklockor i fjärran, men jag är inte hemma än

2009-06-12T12:30:00.003+02:00

Människor passerar förbi mig som skuggor. Kvällssolen gör sitt bästa för att värma mig men kylan sitter djupt. Den omfamnar mig tillsammans med sorgen. En vass ilsken sorg som sliter och skär. Det känns som när din älskade vänder dig ryggen. När allt du älskar och som är så nära plötsligt glider dig hjälplöst ur händerna och du ligger där och stirrar på hennes rygg, eller står med blöta skor i snömodden utanför hennes dörr och hör hennes lätta skratt blandas med en främmande mans mörka stämma.

Spirit in The Night ekar mellan husen i lärkstan och jag vill explodera, springa tills det bränner i lungorna och sjunger i huvudet, springa ända in i solen.
One-two-one-two-three-four - Working on A Dream, nu dansar de lyckliga inne på stadions plan. I Bruces varma famn, heta av brödraskap och tro. Tro på det förlovade landet och...
Åh jag svamlar, jag bär min sorg som den sista droppen vatten. En ilsken sorg som rullar fram inom mig när saker är utom min kontroll, en frustrerande sorg. Livet är vid mina fingertoppar men hur jag än sträcker mig når jag inte fram.

Jag går hemåt med rinnande näsa och tårar som spiller över ur min ögonvrå.

James Dean är i mitt vardagsrum

2009-05-31T00:44:00.004+02:00

Jag har upptäckt rom. Dillon Très Vieux Rhum, värmer som karibisk sol. Gungar mig till sömns i sin hängmatta av destillerat socker.
Malin är hos sina föräldrar och jag sjunker djupare och djupare ner i soffan med ett stort glas.
Femton gastar på död mans kista......
Jag är en solbränd jävla pirat, med lapp för ögat och bylsiga brallor.

Maj Maj Maj, sista dagen i det varma, Rio-varma maj. Karneval, folk dödar varandra på gatorna och knullar med rödbrända bringor innanför öppna fönster med fladdrande gardiner.
Jag vill packa en väska av läder och kliva på ett tåg som tar mig långt, långt härifrån. Jag lämnar ett hastigt skrivet brev på matbordet, fullt av stammande ursäkter och försäkranden om att jag älskar dig och snart kommer jag tillbaka, jag måste bara.....

PL sparkade mig igår, på handen. Vad tänker han på? Hör han oss? Känner han min oro? Min vilsenhet? Vem fan är jag att tro att jag klarar av någonting över huvud taget?
Det ordnar sig, säger du? Va? Hur då? Jag vet i.n.g.e.n.t.i.n.g om hur livet fungerar. Varenda dag är ett trevande och sökande. Ständigt upptäckande av nya saker och ständiga, återkommande besvikelser över hur jävliga människor och saker och ting ÄR.

Å fan nu skulle jag vilja tända en cigarett och sitta i köksfönstret och följa den blå-grå röken med blicken, se den stiga mot natthimlen, stiga mot min vän månskäran. Den bleka månskäran som skickar sitt svala ljus mot mig och alla guds förvirrade och dästa barn här på Hans tjocka, runda jord. Ska jag dra på mig ett par loafers på mina solstekta fötter och promenera upp till 7/11 och köpa ett paket? Eller ska jag stanna här med min rom och James Dean?
Åh jävlar nu verkar det bli fajt. Kick his fucking ass James! Damn, han är snygg, mystisk och drömsk.....

Stand by your man

2009-04-30T18:21:00.008+02:00

Händer det inte väldigt lite just nu?
Ända sedan det stora BESKEDET om det VÄLSIGNADE tillståndet har jag inte riktigt varit mig själv. Jag känner mig fåordig och frånkopplad. Det är som om någonting har lossnat inne i mitt huvud. Spriten biter inte som den ska och orden flödar inte som de brukar.
Inspirationens sprittande och pockande har ebbat ut.
Du ser jag kan ju för fan inte formulera mig! Helvete....

Jo men några saker har hänt. Förra veckan hade Björne sitt vernissage.
Fint, kul, bra musik. Jag sprang runt och skakade hand med vinglas i näven.
Sen var det dags för förkylning igen. Mmm jag och mina fina förkylningar.

Men nu är jag frisk. Nu blir det öl och nötter. Imorgon ska jag vattenkamma mitt hår, snöra på mig mina gympaskor och gå ner på gatan med en stor jävla skylt som det står VA!? på. Eller så stannar jag hemma med Wild Turkey i glaset och Doug Sahm som sjunger "The Image of Me" på stereon.

Nästa vecka är det Dammen igen. Björne och jag ska flaxa ner och morsa på Skipper, Hanna Montana och deras lillknodd. Iskalla småöl på hörnbaren, riper, bitterballen, match på söndagen, jag i min ajaxhalsduk och snabba fötter över kanaler och boulevarder. Sweet. Eller sött som vi säger; sött.

De har urtfärdat eldningsförbud i södra delen av landet. Tror du de kan hålla sig borta från braseldandet, de feta skåningarna? Va? Med sina röda kinder, sitt fläskkött och sin främlingsfientlighet. Heroin sprutar de i sig också och hissar sin gula fula skåneflagga. Äh jag har inget emot skåningar i gemen. Men tjocka är dom. dom jävla svinen.

Äh nu ska jag ställa mig i köksfönstret och yla ikapp med koltrasten.

Ready or not?

2009-04-08T12:25:00.001+02:00

Jackson Browne säger det så bra:

Someone's going to have to explain it to me
I'm not sure what it means
My baby's feeling funny in the morning
She's having trouble getting into her jeans
Her waist-line seems to be expanding
Although she never feels like eating a thing
I guess we'll reach some understanding
When we see what the future will bring

Jerry Lee och sommaren i stockholm 2008

2009-03-31T23:07:00.005+02:00

Hittade en maskinskriven anteckning från förra sommaren:

Jerry Lee sjunger för oss och hettan ligger som ett lock över stan.
Vi hade tänkt åka ut till svalkan på landet men dit var andra släktingar på väg. Vi får nöja oss med vinden som sveper in över värtan, in över saltsjön. Vi tar våra bleka ben och promenerar i skuggorna på malmskillnadsgatan med solstol över axeln ut till skeppsholmen där vi slår oss ner bakom den första böjen i skuggan av en liten krökt ek.

Luften står stilla här inne, jag känner mig febrig. Jag vill bada men i vattnet bor grymma, smittsamma alger. Ironiskt va? Vi värmer uppp jorden och tar samtidigt bort den..........ah jävla skit, jag kan inte tänka klart, det flödar inte som det ska. Jag måste ställa mig under duschen och kyla ner mig. Det kommer att fräsa när vattnet landar på min stackars trögtänkta panna.

Nu sjunger Jerry Lee duett med en brud som låter som en knarrig gammal kyrkkärring.

Maskinen glider till vänster när jag boxar på tangenterna, jag måste jobba på min slagteknik.
M går runt med tummstock och mäter fönsterbredd och höjd. Ska vi trotsa hettan och åka
till det stora, pengaätande, småländska varuhuset? Nej, jag klarar inte att trängas med bukfeta pappor, tatuerade morsor och deras knubbiga korvätande sockerstinna barnmonster.

Jag vill sitta på en höjd i skärgården, låta min hjärna matas av salta vindar och knacka ner briljanta short stories på min fina gråa maskin. Min fina gråa gamla Facit som jag frigjort från dess tjänst hos staten. Maskinen som nu får bära fram mitt geni, genom tangenterna till fina handgjorda papper.
- Jag sitter här och dricker, jag tänker på dig, undrar var du är och tänker på kärleken vi en gång kände, sjunger Jerry Lee.

Klockan är 12.23 i stockholm och jag undrar om jag hinner ner till lunchkrogen i bottenvåningen i tid för att äta lunch med Walter.
Mitt liv är som en countrylåt som aldrig vill ta slut. Jag skulle vilja vända sida eller byta skiva. Byta till svängig jazz med liten besättning. Ben Webster, Roy Eldridge och grabbarna kunde få ta över för en liten stund. Blåsa in lite rökig framtidstro i mitt sepiatonade liv, i min färgfattiga och vindpinade tillvaro.

Hon kommer fortfarande förbi ibland, för att älska spillrorna av mig, jag krossas lite mer för varje gång, men hur skulle jag kunna säga nej? Hon får mig trots allt att känna mig levande. Smärta har en förmåga att kunna göra det.
Hon har rökt mig ända ner till filtret och nu börjar jag bränna hennes fingertoppar. Snart tar hon mig ur munnen och krossar mig mot bottnen av en iskall, smutsig askkopp. Där ligger jag med bruten rygg och dör långsamt, känner hur livets sista låga sakta slocknar i mig.

Stockholm 20080801

Hundarna i Granada

2009-03-16T11:07:00.003+01:00

En ung man i uniform bär sin trumpet genom folkmassan, som ett vapen. Stadens skyddshelgon San Juan De Dios firas idag.
Utanför katedralen är det fullt med folk; spanjorskor med kindben, uppklädda familjer som vinkar till varandra över gatan, vördnadsfulla änkor på rad, latinskt allvar i de unga männens ansikten, vackra kvinnor i svart som krossar oss med sina leenden.
Trummor ekar mellan husen och världens sorgsnaste ensammaste trumpet blåser en melodi hämtat någonstans djupt nere i den andalusiska folksjälen.

Rodrigo skjuter skarpt med sin dyra kamera. Han är verkligen inne i det, riktar sin sanningsmaskin mot gamla damer med läppstift, generaler i grönt med uniformerna tunga av medaljer, de vackra i svart, små barn med mittbena och bästa skjortan, patienterna som står och lutar sig mot räcket på balkongen ovanför gatan.
Det river och hugger i bröstet, jag tar på mig mina solglasögon och låter tårarna komma fram.

En spöklik tystnad lägger sig när processionen stannar och orkestern slutar spela. Det känns som jag ska lyfta, som om vinden skall lyfta mig upp och bära mig ut, upp, högt över bergen och tillbaka till M igen.

Dessa dagar...

2009-03-03T23:03:00.009+01:00

Tankarna står stilla, som fiskar i en vild forsande flod.
Jag skulle vilja skriva något om livet och kärlek och allting, men det blir bara smuts och hål i strumporna av alltihop.
Spriten tar inte längre.

På lördag drar jag till Spanien med min broder Papa Rod Paras.
Vi har ett uppdrag från en högre makt. Vi ska susa fram längs Autivoa Medeterrania, över uttorkade arroyos, genom de magnifika bergen, i tunnlarna öppnar vi bilfönstren och ylar som glada hundar. När natten faller sitter vi på torg kantade av frasiga palmer,
beställer dos mas por favor och fyller våra tjocka magar med små små tapas och immiga öl som aldrig, aldrig tar slut.
Vi röker cigariller på den stora balkongen med havet och bergen, vi pratar om allvarliga saker, jag öppnar mitt hjärta och under tystnad tittar vi på hur den blå cigarillröken klättrar mot den kolsvarta iberiska natthimlen.

Vägen till paradiset.

2009-02-16T10:49:00.002+01:00

Jag skriver knappt längre. Jag är förvirrad, förväntansfull, handlingsförlamad och yr.
Det är grått och iskallt ute.
Jag längtar efter spansk värme och brandy.
Jag längtar ut. Men vet att jag måste stanna här, måste vara närvarande.
Det kommer göra mig gott.

James Dean for a day

2009-02-10T11:41:00.005+01:00

Jag sitter böjd med värkande rygg över mitt skrivbord, lyssnar på Lou Reed och drömmer om värma nätter. Var är våren? Nalle ringde i morse och vrålade om snöstorm och vindar som kommer blåsa hela skiten åt helvete.

Snart ska jag masa mig iväg över gärdet och äta lunch med Krispytown. Han är vänlig och intresserad, Krispytown. Vi ska prata om det välsignade tillståndet. Kanske.
Fan vad jag är hungrig. Längtar till lördagens gåslever och Pol Roger. Alltid gåslever på lördagar.

Se dig inte om.

2009-01-26T18:06:00.004+01:00

Det är så här det känns alltså.
Det värker i magen och mina kinder blossar rött. Jag har svårt att röra mig.

Jag stod i biblioteket i söndags och lyssnade på Jungleland.
Jag klappade takten, jag sjöng med, jag tog mig för ansiktet och jag grät.

4 juni på stadion -
30 000 blödande hjärtan och jag.

"...the poets down here
Don't write nothing at all, they just stand back and let it all be
And in the quick of the night they reach for their moment
And try to make an honest stand but they wind up wounded, not even dead..."

Ett bra år för skorpioner

2009-01-07T15:54:00.007+01:00

Första dagen på jobbet 2009. Solnedgången färgar himlen rosa över stan, jag lyssnar på Lawrence of Arabia Suite och drömmer om sanddyner och mörka mystiska ögon i beslöjade ansikten.

December försvann som i ett litet svart moln av ångest, fylla, bröllop, Eldkvarn och fet mat. Mamma spenderade sin årliga vecka på Danderyds sjukhus - det är alltid ett rum högt upp med utsikt över Edsviken, Mamma i landstingets pyjamas och med rufsigt hår. Någon storasyster som moraliskt stöd och jag står i hörnet med svettiga händer medan M och systern pratar med Mamma.

Ångesten slog ner mig i skorna den 19:e december. Den satte sig som en tjock snaggad mobbare på mitt bröst och petade mig med smutsiga, snoriga fingrar i ögonen. Människor jag tycker om hade bjudit in mig till tillställningar. Jag var oförmögen att glädjas. Jag ställde in allt, med opersonliga SMS och nu vet jag att de tycker lite, lite mindre om mig.

Jul, ja... Nästa år tar jag min feta bleka mage och flyger till en solig vulkanö där tomten kommer med klapparna i en kanot och man stannar uppe hela natten och dansar kring en stor eld nere på den ljumna sandstranden -
"You will never stray for everyday
Your Christmas dreams come true"

2009 ska bli ett bra år för skorpioner sa C.
Vi får väl se.

Jag jagar inte regnbågen något mer.
Lås inte dörren, jag är på väg hem.
Jag har slutat drömma, du är allt jag vill ha.
Jag lämnar dig aldrig igen.

Första gången jag såg Janne Ollson var han full och satt i en Chevrolet caprice classic utanför terassen till Grand Hotel

2008-12-10T11:25:00.006+01:00

Plötsligt är man pank igen.
Jag ska på bröllop i helgen. Nya skor, ny skjorta som matchar den virkade slipsen mycket väl, nu har jag bara kvitton och damm i min plånbok.

Jag är törstig på Tuborg Guld och stekt inlagd strömming. Det är så mörkt på morgonen att jag inte kan vakna. Malin viskar i mitt öra och drar upp rullgardinen men det spelar ingen roll, det gör ingen skillnad.
Snart är det jul igen och vi tänder våra ljus, snart är det här året slut.
Vi får till skänks en helt ny uppsättning dagar som vi kommer
försöka fylla med mening och värde. Jag skall hålla sorgen borta från min dörr.

Nu är det lunch på gärdet och alla små böjda tjänstemän lämnar sina arbetsrum och tar sig ut på Sandhamnsgatan i jakt på något att fylla deras knarrande magar med.

Lär dej italienska, planera en resa sy en kostym, ta det lugnt...

2008-12-09T14:49:00.003+01:00

Nästan en månads tystnad. Jag hade igen direkt förklaring, men så hittade jag inlägget nedan bland de icke-publicerade och någonstans i den texten har ni förklaringen.

Man lever ett jävla bekymmersfritt liv egentligen. Man har fast jobb, man är högskoleutbildad, man kan köpa en bit hängmörad rosbiff för 200 spänn på NK på en torsdag, till den kan man rycka korken ur en av de 6-7 vinflaskor man har stående i köket som man köpt någongång när man bara sugits in på systemet och bara funnit sig med en korg fylld med shiraz , sierra nevada pale ale och annat som kan få dig att gå lite vackrare. Man har en sambo som köpt fina underkläder för din skull, man kan knulla när man vill, man kan lyssna på sina Roy Orbison-skivor i sina 83 sekelskifteskvadratmeter, man har aktier på banken, man har hälsan, man har utvecklat kunskaper och smak inom lufttorkat kött och franska alpostar, man köper fina skjortor och bär dem med virkad slips, man har rest utomlands 19 gånger de senaste tre åren, man har mycket fina bruna skor, man spenderar fredagskvällar framför brasan med sina 6 flaskor whiskey. Men man väntar ändå på att det skall hända något. Att något verkligen ska brinna till.

Rhapsody in blue

2008-11-15T02:03:00.003+01:00

Sitter halvnaken i ett hotellrum i utkanten av Paris.
Jag och Sailor Karlson gjorde en enad attack mot minibaren och tog dess maltbaserade drycker av skummande öl och värmande whiskey som krigsfångar. En ambulans blåser förbi nere på ringleden och Gershwin vaggar mig stilla till sömns.

En lång dag i Paris, en lååång dag i en möbelaffär i åttonde arrondissement, är till ända och jag säger det igen - den här staden doftar som någonstans jag vill kalla hemma. Luften är söt och livet pulserar överallt. Om jag bara hade haft mer ambition på högstadiets franskalektioner så hade jag kunnat släppa taget och simma med i strömmen av diftonger, apostrofer och hög axelföring. Nu får jag nöja mig med att nynna på "April In Paris" och med sorgliga drömmande ögon glida fram längs gator, gråa kullerstensklädda backar och torg.

Ohh la la, Paris- je vous aime!

God natt, mon amis och sov den godaste sömn som går att sova.

Everythings gonna be alright...

2008-11-01T02:02:00.006+01:00

Vi var ett småsjukt och hjärtbrustet gäng, ikväll.
M hade huvudvärk. Clara är på tjocken, La Edith var full av känslor och tårar, Rod var lönnfet och med mycket ung barnvakt hemma och vi andra var känslosamma, småfulla och gladlynt kåta. HA!
Åh tack mina vänner jag lyssnar på Miles Davis nu och tänker på hur mycket jag tycker om er: Mikey och Walter som kom med bakfyllekur och drömmar, Mårten med sin fördolda omtänksamhet och sin westcoast, Björne med stora famnen, Rod som dansar till gamla goda hits och bjuder på cigg, Anna som är aggresivt full i köket, visar biffen och vrålar, Göran som är så stor och trygg och drar andekdoter om kungen och nyrika vinkonnäsörer, Krabsticks som bara är crabsticks med stort glas whiskey i köket, Clara vars graviditet gör att hon strålar som honung och sol och sailor Karlsson som är världsvan och dricker öl som en svamp, Edith som är så vackert nygråten och fransk, Crispy Noodles med fin smokingjacka och bra skiva som present och mycket älskvärda CB med kort hår och champagne i papperspåse. Tack mina goda älskade vänner för att ni kom och fick mig känna mig levande i några timmar. Jag bockar och bugar och är Dalai Lamaskt ödmjuk inför er. Nu sveper Miles in mitt rum i mörkblå sammet och jag somnar stilla i in min omfamnande, sköna skinnfåtölj.

I left a part of me behind...

2008-10-11T02:29:00.005+02:00

Björn klagar och somnar i baren, Kitan beställer nya öl med sitt avhugga finger. Jag bara njuter av att vara tillbaka i Dammen, med barer på hörnen och ripor som cyklar förbi och ler åt mig. Imorgon blir det skivshopping på den fina butiken mellan kanalerna. Sen fika och öl öl öl öl. Små fina, välkylda pils som man bara stänker ner som vore de vatten. Jag har en törst av Dionysiska mått som bara sex-till-elva små iskalla öl kan släcka. God natt mina herrar och välformade damer.

Ett litet finger till...

2008-10-03T14:28:00.003+02:00

Fårö # 4

Jag häller upp ett finger Laphroaig och det enda som saknas mig nu är en stor askkopp och ett paket Chesterfield. En filthatt kanske jag borde ha, som kan ligga slängd ovanpå ett grått arkivskåp vi dörren. Slipsknuten slarvigt upplöst, översta knappen uppknäppt och kavajen hängande på stolen bakom mig.

Det var bättre förr.

Innan informationsflödet började dränka oss. Innan vi visste, eller trodde oss veta, så inihelvete mycket. När cigaretter var hälsosamma och bensinen flödade som mjölk och honung. När ett par jeans var uppror och när framtiden var full av varma guldlockiga löften om ännu bättre tider.

Jag får hämta blänkande brottstycken, förnimmelser av det vackra DÅ, genom Lester Youngs saxofon, Elvis glansiga truckerrockabilly, Elmore James oroliga slidegitarr och alla böcker som jag bär med mig i mitt hoppfulla bröst.

Nu är det blåsvart ute och träden avtecknar sig mot himlen som stora trötta skogshuggare med yxan på axeln och törstiga strupar.

M tittar ilsket på mig med munnen full av gott rött. Hon fingrar på sina spelkort och ställer frågor. Jag gillar när det smäller i pappret, orden får liv, det blir tredimentionellt.

Makafakka säger M när patiensen inte går ut. Jag kan bara hålla med.

Nu tittar hon på mig igen. Hon ger maskinen onda ögat.
Varför var det bättre förr, frågar hon. Jag hade tydligare haklinje och kraftigare bröstkorg, svarar jag.

Have you seen the old man...

2008-09-28T01:59:00.005+02:00

Kollar flygpriser till London. 1675 spänn....
Efter animerat, själfullt samtal i taxin, (vi susade genom söderledstunneln, 15 meter under alla socialfall, pundare och lallare i tajta svarta jeans) konstaterade vi att, fan vad trevligt det vore att dra till London en helg och dricka lite guinnes och promenera längs minnenas dimmhöljda boulevarder.

Nu sitter jag i köket och äter lufttorkat och dricker mexikansk öl. M borstar tänderna och undrar troligtvis vad i helvete jag håller på med. Jag hör Bruce i sjunga i mitt huvud. Vi var hos Mikey på 30-års kalas. Jag svävade vid balkongdörren och bara väntade på att någon ville hänga på ut och röka. Hela veckan hade jag gått och väntat på att få bomma en tagg och stå på balkongen och suga lungorna fulla med James Dean- och Marlon Brando-romantik.
Tack Mikey & Karin för god mat, rött och röka.

Jag är lite trött men det rycker i mina knän, jag vill dansa och sjunga nattens lov.

God natt mina damer och herrar. Låt drömmarna läcka in i era liv och fylla era hjärtan med hopp, jazz och kärlek.

Honey hush...

2008-09-23T16:18:00.003+02:00

Det händer inte mycket.
Helt enligt tidtabellen har kvartalets förkylning slagit till och jag är varm, matt och uttråkad. Tittar på Bourne-trilogin i soffan som bara blir mer och mer obekväm. Jag kommer få liggsår av den jäveln.

Don't get around much anymore...

2008-09-12T22:19:00.010+02:00

Jag dricker Cuttaway Hill Estate Pinot Noir och lyssnar på Jazzvinyler. Jag eldar i kakelugnen, förgäves.
Jag väntar på att någon skall bekräfta mig, en röst utfrån som skär in som ett sökarljus i min ensamhet och säger du finns, du lever...

Satan! Nu lirar Johnny Hodges och det svänger så ryggraden håller på att hoppa ur led, jag måste resa mig och ta ett par steg. Za za zaap too too da da da daad daa.

Man vet att man har nått en bra fyllnadsnivå när man dansar runt på parketten och sjunger;

Missed the Saturday dance
Heard they crowded the floor
Couldn't bear it without you
Don't get around much anymore

Smuttar på mitt glas, tar en liten bit av den köttiga italienska korven som ligger på ett fat tillsammans med en lättrökt, lufttorkad skinka och en liten bit dyr nötig ost från alperna.

Var är M frågar du dig? Din jävel.

På "kickoff".
I garderoben på Clarion Sign med delägarballe i ena handen och ett glas gratisdricka i den andra.

-Är flaskan halvtom eller halvfull?
Skit samma det finns ju tre till i köket.

Jag behöver tobak, jag behöver stå i fönstret och dra djupa bloss på en cigarett och titta ner på gatan och de ensamma nattvandrarna som släpar förbi där nedanför. Titta upp på mig, min vän och höj ditt glas i en skål - vi är alla ensamma men någonstans där ute i dimman finns det någon som väntar på oss. Med kärlek, kyssar, förståelse och ömma famntag.

The Nearness of You

2008-09-04T16:35:00.006+02:00

Fårö del 3:

Vi dricker Californiskt rött med kvällssolen i ryggen och havet, hagarna och de vindpinade husen i ögonen. Rönnbären glöder i rönnbärsträdet. Svalor seglar över våra huvuden som pappersflygplan. Vi ler och skrattar åt allt. Med rött i blodet låter vi kvällssolen gjuta liv i oss igen. Vi rätar våra ryggar och möter världen med stolthet, tacksamhet, nyfikna ögon och fåglarna sjunger plötsligt igen.

Senare:

M skrubbar färskpotatis i köket och Ben Webster spelar sin släpiga saxofon på spiselhällen.

- Vi såg Stromboli, hon puffade.
- Hmm, som en drake
M minns förra sommaren i Tropea. Ben Webster är en GIGANT. Han klär min värld i sammet, djupblå sammet. Jag borde gå ut i köket och steka något men jag kan inte släppa taget om ordmaskinen. Den kräver min fullständiga närvaro, jag boxar på tangenterna så det smäller i pappret och jorden skälver.

Levande ljus, en svartblå natthimmel, magen full av entrecote, Chet Baker blåser i sin trumpet för oss och sjunger med sin spöklika stämma, M diskar. Ska jag hälla upp en Laphroaig och låta pekfingrarna gå? Det finns rött kvar i flaskan och flera flaskor i skåpet därtill.
Aah nu jammar Mose loss och jag är negersvängig på ett gathörn i 50-talets New York. Burn burn go man go!
Bassolo och en ensam hi-hat, sapp sapp, dum duum doom doop, boom tjoff och alla är med igen. Svetten lackar - go man go! Voom! Pianisten fullkomligt belägrar tangenterna, äger dess vita och svarta, vilt svängande, själ.
Jazzsjälen, vi måste alla odla vår jazzsjäl. Låt den gro och bli stor och allsmäktigt kärleksfull. Stor nog att omfatta hela världens mirakel och eld.

Någonting har fallit bort i korrekturet

2008-08-29T17:08:00.007+02:00

Vi ska tända en eld ikväll, jag och Björne.
Sommaren verkar ha packat sina sandfärgade byxor och dragit söderut. Nu tar hösten vid och jag är redo! Jag har laddat min magiska hylla med whiskey, bourbon och massa jazzvinyler. Det blir kvällar framför den flammande kakelugnen, med Ben Webster meets Oscar Peterson hypnotiskt snurrande på skivtallriken.

Sommaren då? Semestern?

Den avslutades med en stilla vecka på Fårö. Jag satt innanför ett fönster och manglade på min gråa ordmaskin och drack Laphroaig.

Här kommer dagboksanteckningar från Fårö:

Del 1:

Det regnar stilla över fårö och vinden ligger på från havet. Det susar och sjunger i vårt lilla plåtklädda hus. Jag ser havet från fönstret där jag sitter; en stenmur, två hängande björkar, en fårhage och sedan det stålgrå havet.

Igår cyklade vi med stela nackar ner till Carlssons surfromantiska restaurant, där åt vi vedugnspizza i sällskap av théhuveformade tanter och Bronco Hellström med familj
(gravid gigantor-fru och en osnuten pojke med tjockt ansikte, färgat hår och smutsig gul t-shirt). Sen snabbt hem igen längs tysta vägar. Jag somnade på soffan, vaknade i kolsvart augustinatt, pallrade av mig t-tröjan och gick till sängs.

Jag drömde att jag spelade Hoochie Coochie Man på en stor orange gretsch. Jag stod på en liten scén inne på Kutens Bensin tillsammans med en tung trummis och en blek kille på ståbas. Jag hade någonslags rockabilly-outfit på mig och dominerade totalt.

Del 2:

Vi tog den blå bilen med oss på en tur:

Raukar, kaffe och bullar från hembageriet.
Två dykare kliver upp ur vattnet. Det blåser varmt och himlen är mjölkigt vit. Jag önskar att jag kunde teckna, då skulle jag rita av träden borta i horisonten.
Vi sitter mitt bland raukarna, i förgrunden har vi en Man With The Golden Gun- rauk och snett bakom oss en hög jävel som liksom lutar sig över oss, som för att påminna oss om hur små och obetydligt unga vi är.

Vi klättrar på raukarna vid Digerhuvud. M hittar fossiler överallt. M hjälper en manet att komma loss. M säger att raukarna är som snälla djur som man vill klappa på. Jag hoppar ut på stenar i havet och håller på att svepas ut till havs av en jättevåg av bibliska mått.

- Min överläpp luktar bulle, ropar M inifrån raukdjungeln.

Det är ljuvligt att få vara ensam med det dunkande, dansande havet. Med stenarnas bedövande tystnad i ryggen. Jag ser en jesusmås som står på vattnet och bistert spanar norrut.

- Thank you baby seagull jesus!

Vad pojkar vill ha

2008-08-26T12:14:00.001+02:00

Mitt brinnande hat till bussförare överträffas endast av den bläcksvarta magångest jag har över att vara tillbaka i vardagen.

Into the Wild

2008-08-14T22:58:00.004+02:00

Jag känner ett starkt sug efter amerikansk whiskey i små flaskor.

Du vet, som man kan plocka fram ur handskfacket på bilen och ta sig en liten knäpp innan man kliver ur bilen och stövlar in i hallen och möts av doften av stekt fläskkött , spridda barnröster, sorlet från tv'n och din frus röst som ropar - "välkommen hem älskling, hur var det på jobbet idag?"

Nu drar vi till fårö i en liten blå bil. Jag ska bara glida runt i vinden med Laphroig innanför den grovstickade tröjan och en anteckningsbok vilande i innerfickan, närmast hjärtat.

Hemma

2008-07-31T13:17:00.006+02:00

Någon jävla idiot varvar upp en moped nere på sveavägen. Det låter som man gör ett sick-sack mönster på en väldig skrivmaskin.
Det drar svalt från fönstret. Jag ligger naken på vita lakan och läser Stig Claesson. Malin sover på sidan, med täcket uppdraget under hakan.

Nyss kom vi hem från två heta dygn i köpenhamn. Gamla hus överallt. Mycket folk på gator och gråbrødretorv, lyxigt hotell i hamnen (mycket lila och svart), ingen fadøl, ingen!, kaffe i nyhavn på kvällen bland ölbrusiga turister och danskor med bara ben som dricker öl ur burkar sittandes på kajen.

Danskor
Danskor
Danskor

Dom är underbara, på cyklar, på caféer, med kjolar, utan bh.
I mina drömmar cyklar de förbi min utsträckta arm, mina fingrar snuddar
vid deras hår och en söt doft dröjer kvar på
mina fingertoppar.

Like soldiers on a winters night...

2008-07-27T00:53:00.005+02:00

BR, M, Mikey, Karin och Kongo sitter på Mikeys balkong och pratar om barn. Jag sjunker
in i mig själv och glider ursäktande in i vardagsrummet där Bruce sjunger med sin varma stämma.

Jag vill inte "ha" barn. Jag vill dansa med armarna om Terrys axlar med ett vinkrus i handen och alla mina druvstänkta drömmar bultande innanför skjortbröstet.
Jag är inte framme än, jag har vägar kvar att åka ner för, städer kvar att erövra låtar kvar att leva och tusen tusen tusen nätter att sjunga mig hes igenom.

Ah nu kommer Björne in och sjunker ner i soffan bredvid mig
som en lungsjuk byggarbas.
Jag puttar på honom, driver ut honom genom balkongdörren igen.

Förlåt Björne du kunde fått sitta här bredvid mig, min broder, medans jag knattrade ner mitt hjärta på skärmen.

Valter ligger i rummet innanför och drömmer sött om mjölkfyllda bröst, skopis, chips, guld och gröna ängar - Glory Days.

Undrar vad M tänker nu, tycker hon att jag är ung, dum, naiv och du kan aldrig växa upp din djävul och inse att livet är här och nu och det är bäst för dig att du inser det annars är du dömd att leva ensam och trasig.

Björne bet mig i handleden när vi brottades i soffan tidigare och det gör fortfarande ont. Man får det man förtjänar antar jag.

Snapping his fingers, clapping his hands...

2008-07-21T21:01:00.003+02:00

Jag har skrivit mycket om sinnesrörelse och Bruce på sistone,
Jag hade tänkt sluta med det.

Men nu sitter jag i soffan, mätt och aningen berusad och tittar på VH1 Storytellers med Bruce. Jag har ett enormt leende på läpparna, en liten tår i ögonvrån. (Skulle jag vara lika tjock som jag känner mig skulle jag klappa mig på min tjocka mage och smacka lyckligt).

Bruce på Tv'n är min bror, min farsa, min pastor och min bästa vän.

Han kliver in i mitt liv och bara är där. Jag kan alltid luta mig mot honom och lita på att han håller mig om axlarna. Ibland överraskar han mig när jag inte är beredd, när jag nästan glömt att han finns, dyker han upp bakom ett hörn med stora famnen och tusen berättelser som får mig att gråta, skratta, småle, jubla, dansa och drömma under mörka natthimlar.

Bruce är den människa jag vill vara, den människa jag drömmer om att bli och samtidigt den människa jag är.

I'm smashed...

2008-07-21T20:35:00.003+02:00

Fan jag behöver en cigarett.
Jag har just ätit wienerschnitzel med anjovis, citron, kapris och lite fransk senap.
Två fina tjeckiska öl, Litovel, ligger och skvalpar gott i magen.
Jag är mätt, smuttar på hett kaffe, en sval midsommarvind blåser genom lägenheten och jag behöver en cigarett.

M är på landet.
Det är tyst i stan.
Jag har tunn vit t-shirt.
Skipper fyller år idag.
Och jag behöver en cigarett.

Wendy let me in...

2008-07-16T15:44:00.003+02:00

Jag läser följande textrader och ohjälpligt väller tårar upp i mina ögon.
Ni vet när det bara rycker till i magen och man inte kan hejda dom, tårarna:

The girls comb their hair in the rearview mirrors
and the boys try to look so hard
The amusement park rises bold and stark
Kids are huddled on the beach in the mist
I wanna die with you Wendy out on the streets tonight in an everlasting kiss

Vi behöver stora drömmar, vi behöver stora känslor som slår undan benen på oss.

Honey, I want the heart, I want the soul...

2008-07-06T23:22:00.003+02:00

Mikey hämtade mig i sin svartgröna självmordsmaskin på gullmarsplan, vi gjorde en olaglig u-sväng och blåste ner till göteborg på fyra timmar. Vi sladdade in i Angered vid tre-tiden, möttes av Mästaren, Ellie, Ellies syster och svåger (världens snällaste, runda skotte med stora bruna ögon). Ellis sportjournalistfarsa jazzade runt i köket och bjöd på fördrink och grillat i solen, vi surrade och rökte och fingrade på kvällstidningsbilagor.

Sen skakade vi med fyrans spårvagn in till stan och kryssade oss fram genom folkmassorna till Ullevi.

Armarna i luften. Händerna på huvudet, om huvudet. Love me tonight for I may never see you again, tårar i ögonen och 58 000 hjärtan som sjöng under den ljusa julihimlen. Sen var det över. Med allsången från Badlands i öronen gick jag trött och utarmad till sömns.

Tidigare idag sköljde allt över mig igen när jag, tillbaka i stan och påväg till farsan, berättade för M. Vilt gestikulerande på rådmansgatan, poserandes och fäktandes med armarna, M påstod att vi hade bråttom till tåget, men jag var fast i berättandet, fast i min kärlek till den 58-årig mannen, myten, brodern från New Jersey.

Nu står jag i min pappas badrum och ser mig själv i spegeln, ögonen fylls med tårar, jag har saxsolot från Born To Run pumpandes i huvudet.

Ett fullständigt segertåg sa Mikey, och det var det. Tamejfan.

These two lanes will take us anywhere

2008-07-03T23:50:00.006+02:00

En önskan följd av tre snabba beslut och jag är på väg till göteborg och Bruce.
Nu blir det näven i luften och lungorna fulla av baby we were born to run, ain't no sin to be glad you're alive och we learned more from a three minute record than we ever learned in school.

Summers here...

2008-07-03T15:57:00.004+02:00

Jag sitter nu på mitt mörka kontor och hör bilarna blåsa förbi på lindarängsvägen. Jag lyssnar på Racing In The Street, inspelad på Capitol Theatre, Passaic New Jersey 1978 och börjar nästa gråta.
Gråta vid tanken på hur underbart, innerligt vackert livet kan vara en varm sommarkväll när man har de man älskar omkring sig och ett par kalla öl innanför t-shirten.
Gråta vid tanken på hur bra Bruce kommer vara på ullevi imorgon, och hur lycklig Mikey kommer vara när han står där på gräsplanen med hjärtat utanpå skjortan och näven i luften. Gråta vid tanken på hur fort tiden går och inför min egen oförmåga att stanna upp och skapa något av allt jag bär inom mig.
Nu ramlar några tårar ur mina sorgsna ögon.

She sits on the porch of her daddy's house
But all her pretty dreams are torn
She stares off alone into the night
With the eyes of one who hates for just being born
For all the shut down strangers and hot rod angels
Rumbling through this promised land
Tonight my baby and me we're gonna ride to the sea
And wash these sins off our hands

Tonight tonight the highway's bright
Out of our way mister you best keep
'Cause summer's here and the time is right
For goin' racin' in the street

Om du vill dö - åk till ronneby...

2008-06-27T12:17:00.003+02:00

KB, flimrande ljus och tunga träpaneler.
Blueboat drinking team hade samlats för att
dricka tjeckisk öl och äta husmanskost.
Det var Sailor Karlsson ,La Edith och Jag.
Mordbrännarcellisten anslöt kring halv tolv med håret på ända, en vansinnigt dyr cello under ena armen och en molotov-coktail i näven.
- Förnekar du gud? Frågade Sailor Karlsson, jag kunde inte hålla mig för skratt utan skakade som en ung man med kikare riktad mot nakenbadarnas klippor vid ösbysjön.

Vi stod under gatlyktorna med uppdragna axlar och kedjerökte röda marlboro. Någon sa något kul och någon annan skrattade och blåste på sina frusna fingertoppar.
Stockholm är bra vackert när man sitter inne i värmen på KB och tittar ut genom fönstret på neonskyltarna och människor som passerar förbi som skuggor.

You didn't answer when I called out your name...

2008-06-27T11:47:00.004+02:00

Jag lyssnar på The River i solen på valhallavägen.
Det känns som jag vandrar i mörkret bland horor, greasers med kniv, pundare och andra ensamma, isolerade, förvirrade stackare. Bilar susar förbi och doften av bensin och stekt kött hänger tung i luften.

Ikväll ska jag dränka mina sorger på La Bodega med Doktorn och Papa, det blir stekos, kall öl, en cigg på gatan och vit t-shirt.
Låt solen skina, låt regnet falla, låt dom med krossat hjärta älska igen.

The circuits lined and jammed with chromed invaders

2008-06-25T14:30:00.003+02:00

Jag är sådär gråtmild och Bruce-påverkad som bara jag kan vara en ljummen junidag som denna. Med 4th Of July, Asbury Park (Sandy) i lurarna sitter jag och snyftar bakom mina pilotglasögon.

Sandy the aurora is risin' behind us
The pier lights our carnival life forever
Love me tonight for I may never see you again

Jag längtar efter att få hänga på asfaltsvarma trottoarer, höra självmordsmaskinerna varva upp vid rödljuset, le blygt åt barfotatjejerna som sitter med fötterna i fontänen och dricker ljummen öl, garva i nystruken skjorta och ett stänk parfym med armarna om axlarna på Little Angel och Spanish Johnny. Med stålkammen i bakfickan och ett knöligt packet Luckies i bröstfickan.

Last night me and Kate we laid in bed, talking about getting out...

2008-06-25T09:59:00.005+02:00

Jag sitter i köket och knapprar på min jobb-dator, svarar på mail, uppdaterar hemsidan och känner mig jävligt nyttig, målmedveten och ambitiös.

Det är så där susande tyst i köket, som om hela staden sov, eller som om jag blivit döv. Det enda ljud som når mig är det ekande ljudet av någon jävla lallare som hamrar nere på gården.

I kroppen har jag en envis liten smygande infektion. Jag är trött och snuvig. Visst, visst är jag på bättringsvägen, men ändå.

Midsommar var trevligt, dämpade förkylningen med ett öldrickande och snapsande av Albert Engströmska-mått. Gott, gott med sillar, snapsar, gubbröra på knäcke. Grill, cigaretter och rött i kvällssolen på Mikeys terass. Tack och bock.

Nu tystnade hamrandet. Hallå!

Är det månne dags att packa ihop och sätta sin krökta rygg på en kvalmig buss mot kontoret?

Don't knock on my door

2008-06-14T02:25:00.000+02:00

Jag är blott en ensam drömmare. En lögnare och en feg skit.
Min blivande fru sover stilla i sängen eller lyssnar hon på mig, hör hon mig sittta i vardagsrummet och hamra på tangenterna?
Vi låg med varandra i morse, det var som vanligt. Sen satt vi i stolar på skeppsholmen, jag i skuggan, hon i solen. Är det så vi ska leva våra liv? Jag i skuggan och hon i solen? Jag vet inte, jag gömmer mig bakom halvlögner och tystnad.
Älskar jag verkligen henne? Borde vi inte då gifta oss. Jo.

Jag ska fria i Paris. I det gråa regniga skaldjursdoftande Paris.
Jag skiter i alla men utan M vid min sida skiter alla i mig.
Och så vill jag inte ha det.

Many rivers to cross

2008-06-13T11:51:00.003+02:00

Spelning i Gnesta ikväll med min fina rockorkester The New Crackers.
Gnesta. En liten bruksort någonstans vid världens ände. Hope And Anchor heter stället vi skall spela på. Låter som namnet på en hamnkrog i någon kolonialstat i västafrika.
Svettiga skägg, rom, skörbjugg, glädjeflickor, snubbar med träben och hemgjorda tatueringar. Kanske bästa att packa kniv.

This is fucking champions league - not amateur football

2008-06-10T14:22:00.002+02:00

Jag överlevde.
Utan brutna ben, utan avsparkade armar och utan dobbmärken på låret.
En liten molande värk i ryggslutet och en varm känsla som bara en 2-1 vinst kan ge är allt som är kvar av gårdagens match.

Jag lurade med mig Björne som agerade plog på mittfältet med sitt tunnelseende och fullständigt okontrollerade rusningar mot studsande, förlupna bollar och skräckslagna, förvirrade motståndare.

Mitt facit: ett par bra mottagningar, inga sulfinter, två-fem bra passningar, en och annan vunnen närkamp, briljanta löpningar på ytor som ingen såg, en vansinnigt misslyckad bakåtpassning som höll på att resultera i mål för motståndarlaget. Jag låg och sökte glidtacklingsläge på slutet men det kom aldrig.

Den närmsta veckan kommer jag att ägna åt minutiösa förberedelser inför kommande match. Ingen alkohol, mental träning med min storbröstade mentala coach Marianne, rätt kost, ett par styrkepass (för explosivitetens skull), gott med sömn och teknikövningar på arbetstid. Ikväll ska jag jogga runt brunnsviken och hålla ett hårdkokt ägg i luften, hela de 1.2 milen runt.

Jag kommer som en väloljad, nyfönad överstegsfintsmaskin på måndag!

Det här inlägget är sponsrat av Rogaine©
Kennedy Bakircioglü - "I use rogaine, and look at me - i'm beautiful"

Choises don't seem like choises, sometimes...

2008-06-06T23:04:00.002+02:00

Jag sitter i mörkret med ett glas Tallisker. Jag hör
staden andas genom det öppna fönstret. Jag önskar att jag kunde tända en cigarett och den skulle smaka sådär gott som den ser ut att göra på film.

Jag tar ett djupt bloss och låter röken leta sig ut genom näsan, drar handen genom håret och fingrar tankspritt på min vigselring.
I sovrummet sover min fru, naken och vacker som dagen vi träffades. Men jag har inga känslor kvar, dom ligger begravda under en yta av tyst manlighet och år av outtalade drömmar.
Varför stannar jag kvar? Vad ska det bli av oss? Jag vet inte, vet du?

Vad vackert livet kan vara, om vi bara öppnar ögonen och släpper in allt ljus.

Branco, Zico, Hagi och jag.

2008-06-05T10:09:00.003+02:00

Korpfotboll.
Fullständigt livsfarlig företeelse.
Ben och armar sparkas av på löpande band. Hjulsta bollplan framstår mer och mer som en jävla gladiatorarena, eller ett slakthus för småtjocka bilförsäljare.
Jag vill så gärna spela men stannar nog kvar i tryggheten innanför tullarna med mitt sittsår,min dåliga rygg, mina drömmar om överstegsfinter, Kennedyfrisyr, proffskontrakt med Plavi Team och volleyskott stople in i 52a minuten.

One of these days I've got to get things right

2008-05-31T01:05:00.003+02:00

Varje gång jag öppnar upp mig så är det som
att jag öppnar mig lite för mycket. Min nakna hjärta möts med tystnad och oförstående.
Jag vill ju bara älska alla, nej inte alla, men dom som förtjänar det.

Jag är bara en man av kött och blod. Förlåt mig mina synder, förlåt
mig allt ont.

Luigis Starlite Lounge

2008-05-30T15:16:00.005+02:00

Helvete vad varmt det är.
Det är som att sitta (och kippa efter andan) i armhålan på en pizzabagande grek.

Jag vill bara smörja in kroppen i mynta och glass, springa ner till nybrokajen, kasta mig skrikande ner i propellerströmmarna i nybroviken och låta mig strimlas till små smala goda bitar av kött.

Istället sitter jag instängd på mitt jävla torkskåp till kontor och lyssnar på Lou Rawls sjunga The Christmas song, jag längtar efter snö och Malins kalla läppar mot mina.

"Chestnuts roasting on an open fire
Jack Frost nipping at your nose
Yule-tide carols being sung by a choir
And folks dressed up like Eskimos."

Ja, jag är alltid i New York Tomas.

2008-05-26T22:39:00.003+02:00

Premiärmatch med Rotor Volgograd idag: 4 misslyckade dribblingsförsök, ett lyckat, två bra bollar på djupet, ett par stabila bakåtpass, en fatal bakåtpassning som höll på att resultera i mål för det grönklädda motståndarlaget.
Jag föll ur matchen under långa perioder. Tänkte under en stund i andra halvlek sätta mig ner vid sidlinjen och rita i gruset med en pinne, men kom på bättre tankar och låtsades jogga med i spelet igen. En lyckad glidtackling vid egen straffområdeslinje. Slutresultat 1-1.

Nåsta match kommer rycket, överstegsfinterna och skottet i krysset. Tjoff!
Det bara smäller till i nätmaskorna.

2008-05-26T13:02:00.001+02:00

The
New Crackers
- Live!

”One night only”

Underbara Bar
östgötagatan 33
torsdagen den 29 maj 20.30
-fri entré.

www.myspace.com/thenewcrackers

Incident on 52nd street, New York # 2

2008-05-17T11:54:00.003+02:00

Green och 8e i en fåtölj på Cosí.
M väntar (in vain?) på vår cappuchinos.
Vi har vandrat genom parken, sladdat över upper east side, duckat under neonskyltarna på times square, huggit oss igenom djungeln mellan 31a och 26e gatan, tittat med trötta ögon på huset med guldtak vid madison square och undrande skakat på huvet nedanför flatiron building.

Igår mötte vi Björne på hörnet av West Broadway och Spring. Han sprang mot oss med armarna sträckta rakt upp i luften och ett stort skäggigt björngrin i ansiktet.Vi kramades och jazzade och det kändes helt naturligt att just vi sprang på varandra i ett lågmält gathörn med gula taxibilar surrandes om kring oss som eldflugor, doft av pizza och kanderade mandlar hängande i luften mitt i den aldrig sovande jazzsaxofonisten till stad som är New York.

10th avenue freeze out, New York # 1

2008-05-10T19:55:00.002+02:00

Burger Joint, ett bås i hörnet.
Det fräser från grillen. Burgare i papper med fries i pappåse.
Mjäll fin köttfärs som smälter på tungan. Åh en pickel!
Ahh...
Fluffigt, luftigt bröd.
Träpanel, hårnät och rödgult ljus.
Här inne är det alltid kl 21.20 en varm New Jersey-kväll 1981.

Jag har feta fingertoppar och
slurpar i mig det sista av min cola.

It's gonna be a long walk home

2008-05-10T02:30:00.003+02:00

Ooh pretty baby...don't you know it?!?!

Jag är alldeles för full för att skriva något vettigt.
Tack Björn för attt du är den goaste, tjockaste, slagtåligaste pajsaren som någonson bott i samma hus som jag. Tack Anna för att du tar hand om Björn och ser till att han håller sig på mattan. Tack M för att du älskar mig och har överseende med alla mina infall, brister och underbara personlighetsdrag.

Vin, vin, vin, öl, whiskey, vin och jag vet ifan.

det är en lång väg hem, älskling du vet att jag är på väg men vägen
hem är lång, jag älskar dig men jag kommer some times do you wrong, åh det är
en lång väg hem, en läng väg.

There will never be another you

2008-04-25T20:21:00.006+02:00

Jag har tagit ett livsavgörande beslut.
Jag ska aldrig mer äta industriellt förpackad entrecôte.

Du förstår, jag har ätit scans plastinpackade entrecôte hela mitt liv.
Den har varit grundstenen varpå jag byggt hela min existens.
Entrecôte kryddad med skäggig rock n' roll, amerikansk öl, Ardbeg, kärlek, skäggstubb och sorgsna ögon.

Idag hände något.

Idag ignorerade jag den vanliga köttkylen. Idag marscherade jag bort
till den manuella köttdisken och bad om: en skiva av den svenska, hängmörade entrecôten - tack!
86 kronor för 212 gram.
Väl hemma stekte jag den hastigt i smör med mycket flingsalt och nymalen peppar. Och inte att förglömma; lite lök i pannan efter vändningen.
Doften av lök som steks tillsammans med kött är en av de bästa dofterna- det doftar liv, dans, sommarkjol som sveper runt höfterna, öl, vin, cigarillrök under råoljesvarta mexikanska natthimlar, varm asfalt, en flyktig kyss och drömmande blickar.

Köttet fick vila en stund. Jag serverade det tillsammans med tomat, avocado, cashewnötter i en liten japansk skål och några bitar fransk alpost.

Efter en tugga entrecôte stod det klart för mig att detta var det bästa jag någonsin stekt i mitt kök. Jag kunde inte ens äta av garnityren eller dricka mitt vin. Ingenting, INGENTING fick komma i vägen för mötet mellan mig och mina 212 gram helt jävla briljant entrecôte.

Jag sitter i köket, framför fönstret, en koltrast sjunger och det slamrar av tallrikar från resturangköket på gården. Jag har två glas shiraz innanför min bästa t-shirt och det ligger endast en liten munsbit kvar och väntar på tallriken.
Nu ska jag äta upp den.
Nu!

Ostron och torrt vitt

2008-04-22T15:22:00.001+02:00

Jag har varit i Paris och svängt runt på kullarna i Montmartre, käkat ostron och entrecote, druckit rött och kalla fina öl. Vad har ni gjort?

One More Saturday Night

2008-04-11T14:01:00.003+02:00

Tillbaka på jobbet igen. Sitter i mitt kvalmiga minikontor. Solen bränner het på väggen bakom mig. Jag rafsade ner några rader i mitt anteckningsblock sista natten i Amsterdam:

"Mera öl, mera ripor. Patrick hoppar i sophögar och gör
West Side Story-moves på gatan.
Björn äter pommes och garvar bakom sitt tjocka skägg. Jag hoppar och kutar, kastar ölunderlägg och är underbart, härligt småfull, vinkar till skadat gods och skrattar magskratt som ekar ner längs Amsterdams fönsterklädda boulevarder.
Vi pissar på golv, går på fotboll och
blir helt till oss av att se Kennedys flint på bänken. Går pundar-fort längs gator och över torg, äter glödheta pommes med vit majonäs, dricker oändligt många kalla små aptitretande öl. Drunknar i servitrisers ögon och leenden, garvar åt fåglar med långa ben, garvar åt holländsk tv, trampar i hundskit och köper cdskivor under glada utrop. Kramas och dunkar varandras ryggar broderligt. Sover på soffor och golv med hela världen som lekplats för våra drömmar och med livet rusandes i våra ådror."

Tack och bock.

Hold me closer tiny dancer.

2008-04-05T02:32:00.004+02:00

Björn ligger på hallgolvet och pumpar på.
I blodet rusar åtta Amstel och fyra glas rött.
Gatorna gungar i baktakt och i kanalerna flyter
paisleymönstrat segt slem.

Barer och dåligt lammkött, blickar dolda bakom cigarillrök, ripor, Björn och Packers ögon på
servitrisers stjärtar och böljande, gungande bröst.

Vi har ramlat runt på Amsterdams haschiga gator hela dagen med blodet dunkande
i våra hjältemässiga ådror. Björn spanar på "mycket bra donnor", jag såg dom inte.
Jag såg bara min egen bristande kreativitet. Min egen undanflyende person.
Blicken kraschade mot glasbubblan som omgärdar mig, nej nu är
jag orättvis. Jag såg allt, jag kände allt.

Packer kommer ut från sovrummet i pyjamas med vuxenblöja och bettskena. Vi garvar och retar honom.
Björne har tagit sin bögröv och däckat på luftmadrassen. Kiithan stänger in sig på kammaren med sitt kocks och sin förstautgåva av American Psycho. Jag sitter i wife-beater-linne i soffan och hackar på en sockerbitsvit mac.

Nu ska vi gentlemen och musketörer sova gott.
Hoppas ni där ute sover gott i armarna på någon med intensivt bultande
hjärta och varsamt handlag.

God natt.

Olle

2008-03-25T13:33:00.001+01:00

Olle skickade mig en utmaning:

Du är utmanad att välja något eller några ställen i film eller bokvärlden du skulle vilja åka till… Det spelar ingen roll om det är påhittat eller på riktigt.

Tack Olle.
Jag väljer liksom du tre platser:

1.Tom Bombadills hus i Sagan Om Ringen.
Tom hoppar runt som en galen magtjock sago-Beppe Wolgers och allt är bara fallande blomblad, skummande bägare och fullständigt underbart.
2. I baksätet på Steve Mcqueens 1968 Ford Mustang G.T.390 Fastback under den galna biljakten i Bullit. Jag känner att jag skulle behöva den adrenalinkicken just nu.
3. Hawaii 1982- Jag skulle vilja vara Magnum. Korta skjorts, perfekt mustasch, röd ferrari, saltstänkt solsken, vackra damer att rädda, lojala kamrater, one-liners och ända ett stänk av vemod.

Whenever i hear that mellow saxophone...

2008-03-21T22:31:00.005+01:00

Undrar vad det som får, framför allt killar, att bli intresserade av konståkning?
- Det är fart och fläkt och hela den biten.

Jag sitter på golvet i biblioteket. Ben Webster omfamnar mig med sin varma drömmande saxofon-ton.
Världen snurrar behagligt, Ardbeg i blodet.Var fan är mitt glas.
Jag måste ha mer, bara lite mer. Något slags vagt snöoväder håller staden i ett järngrepp.
Eller kanske inte ett järngrepp, men något slags grepp. Ett smörkolagrepp.
Jag som hade hängt fram vårjackan....

Nu har jag inte tid med det här längre,
jag ska ta ett steg till in i Ardbegdimman.
Mera Ben Wester, Ardbeg och magsugande kärlek till alla!

Tom, where is heaven?

2008-03-18T23:01:00.002+01:00

God sits in a boat up on the surface of the water
and we are all like fish.
When you die, you float to the surface like a dead carp.
And the big guy hauls you in the boat.
God's a short guy, you know?
He started in the mail room and worked his way up.

The Cold Wind Blows

2008-03-08T23:15:00.004+01:00

Jag har gömt mig i köket. Böse & A och Malla babblar i vardagsrummet,
om ikea-golv och någon jobbig snubbe som heter Mark.
Elvis sjunger på stereon och jag är behagligt småfull.

En jävligt fin ardbeg- "almost there" samt vin, vin, dessertvin och vin.
Gott gott.
Jag susar runt som en snabbfotad DJ, byter skivor, häller upp vin, dansar i smyg på muggen.

Nu hör jag hur de pratar om belysning och gäspar. No shit
jag somnar bara vid tanken på belysning, heminredning och nyinlagda golv.

Det luktar skumt här.

Malin kommer in i köket och kallar mig för "CP i huvudet".

Ähhh

Inatt är gatorna våra.

2008-03-07T10:19:00.004+01:00

Gatorna ljuger aldrig.

På kvällarna sittar jag på golvet i biblioteket med 100 år av briljant litteratur och fullkomlig musik i ryggen och skriver texter på svenska.
Men det blir bara en vers och refräng, eller två verser och ingen refräng, eller två refränger och ingen vers.

Jag kan inte avsluta någonting. När jag tänkter efter riktigt ordentligt kan jag inte minnas att jag någonsin har avslutat något, över huvud taget.

I morse när jag åt frukost, lämnade jag kaffe kvar i koppen och kanterna på mina rostade smörgåsar ligger fortfarande kvar som små smörgåslikdelar på diskbänken.

Brev till president Victor Propenkov

2008-03-05T15:57:00.005+01:00

Hej herr President.

Jag är chaufför åt Club Privé, jag kör den röda bilen.
Jag åker runt runt i stockholm så att olika män ska se
skylten som sitter på taket på min bil.
Den bakomliggande teorin är att när männen ser den halvnakna kvinnan på skylten ska de bli "kåta" och snabbt kasta sig in i en taxi och åka till klubben.
På klubben kan de titta på en show, dricka läsk och för 5000kr få en avrivning i bubbelpoolen.

Jag stannar ofta och fikar på McDonalds sveavägen.
Där brukar jag möta Ulf, som kör den andra bilen. Vi pratar ibland om fotboll och ibland om tjejerna på klubben. Ulf är kär i Vladimira, en av de nya dansarna. Jag har försökt säga till honom att han inte har någon chans, att Vladimira gillar killar med pengar och guldsmycken, men han vägrar lyssna.
Mellan tuggorna på sin torra chokladmuffin pratar han om att det "fanimej är hans tur att vara lycklig" och allt han skulle kunna ge henne, "ett nytt liv i ett fint mexitegel-hus" och "hälsosamma svenska värderingar".
Jag brukar titta ut genom fönstret på motorcyklarna och tonåringarna i mjukisbyxor som passerar på sveavägen. Jag lyssnar inte längre.

Jag röker alldeles för många gula blend när jag kör runt runt stockholm i bilen, ibland stannar jag mitt på västerbron och
funderar på att kasta mig över räcket.
Men sedan tänker jag på min innekatt och vem ska mata honom om jag hoppar?
Jag kliver tillbaka in i bilen och fortsätter köra runt runt.

Vid 5-tiden på morgonen ställer jag bilen i ett garage i rönninge och sedan tar jag pendeln hem till min lägenhet i johanneshov.
Jag brukar stå i köksfönstret röka, klappa katten, äta en äggsmörgås och titta ut på globen och bilarna som rasar förbi på motorvägen.
Sen stänker jag lite vatten i ansiktet, borstar tänderna, läser en stund och somnar.

No retreat, no surrender.

2008-03-03T16:26:00.003+01:00

Pratade just med Rebellmicke i telefon. Vi hann växla några ord om Top Cab och chaufförernas löner innan jag hör ett gurglande ljud i bakgrunden varpå Rebellmicke säger (som en spansk fotbollskommentator) "Valterkräktesjustpåmattanjagringersen".
Vilken ordkonst, vilken tungvrickande verbalitet.
Jag bara skrattade och lade på.

Vore det kul att ha en liten look-alike som spyr på mattor, stapplar runt och inte kan prata rent?
Jag vet inte. Rebellmicke gör det ju bra.
Jag blir nervös. Jag vill lämna tillbaka de små liven så fort de luktar illa eller låter. Illa.
Jag är bara en dagdrömmande Huck Finn, på väg mot nästa äventyr, med matsäcken på en pinne över axeln.

Älskad vare den skallige utan hatt

2008-02-29T14:02:00.003+01:00

En känsla av ensamhet och totalt utmärglad värdelöshet lägger sig över mig. Någon kastar en tjock varm filt av ondskefull tystnad över huvudet på mig, sparkar undan mina ben och sätter sig på mitt bröst så jag inte kan andas.

Försöker lyfta up mig själv i ljuset med sardoniska skämt i lunchrummet.
Jag drömmer om kvällens stadiga Ardbeg och lyssnar på NRBQ och tittar på solen som bränner gärdet.
Det hjälper lite. lite.
Jag höjer volymen några snäpp.

Norrskenet reser sig bakom oss

2008-02-26T15:32:00.004+01:00

Å Sandy, Fyrverkerierna regnar över lilla eden ikväll.

Mörkret faller, långsamt som en blodstänkt t-shirt kastad från en balkong.
Från gatan luktar det kött, lök, rök och liv. Någonstans bortåt stranden
ekar ljudet av en sång.
Jag har nya knarrande skor, min skjorta är stärkt och neonskyltarna sprakar.
................

Jag vill vara en ung man med brylcreem i håret som susar fram på klistriga asfaltsgator i den darrande medelhavsljumna natten.

Nu tar jag min koffert, mina drömmar och min sorgliga skepnad och drar!

Stadsbibliotekets busstation

2008-02-26T09:37:00.003+01:00

Alla bussar går till radiohuset & klockan tickar på.
Jag är alldeles för sent ute
jag vill bara vända om och gå.
Bussen är helt full med folk, ändå är platsen bredvid mig ledig,
ser jag så fördjävlig ut?
Jag vet ingenting, ingenting egentligen så
säg mig, tar det någonsin slut?

Blues för en inställd fotbollsträning

2008-02-21T16:25:00.002+01:00

Coach Myran meddelar att kvällens träning är inställd. Helvete!

Jag har ju spring i benen. Det rycker i låren och överstegsbenet bara överstegar av sig själv. Pang pang- bollen som en gevärskula rakt upp i krysset. Nu måste jag riva hela jävla kontoret för att bli av med min pulserande, uppdämnda fotbollsenergi. Nu sliter jag omkull mitt höj- och sänkbara björkskrivbord så att skärmen krossas mot väggen, sen kastar jag min macbook som en jävla diskus ut på gärdet, se upp där nere era förbannade borgarsvin!

Översteg, översteg, tvåfotare, ryck, rappt skott i första krysset!

Rented car, trunk full of guns.

2008-02-20T10:52:00.007+01:00

Hemma igen efter tre snabba dygn på Spanska tropikal-kusten.

Jag minns knappt vad vi gjorde. Fram ur minnets medelhavsnattsmörka korridorer träder bara fragment; Skumt belysta gator. Glada fritänkande hundar som dansar till James Brown. Bilåkning på stora fina motorvägar. Löjligt små, frestande, ölflaskor. Röda fortunas som ramlar ur cigarettautomater på rökiga barer. Fotbollsmatch på municipalarenan, fotbollsmatch på tv, fotbollsmatch på balkongen 40 meter över havet. Kött, kaffe på maten. Garv och skoj och fest och trötta mornar. Bartendern som inte kan stänga munnen på plazan med massa barer du vet? Spring i alla jävla möbelaffärer, lampbutiker och diversehandlar i stan. Bilfärder genom små fula och fina städer vid kusten och upp upp uppför bergen. Vansinnigt regn på vägen hem. Trångt 70-tals flygplan med nedsuttna skinnsäten som fick en att känna sig som en trött men lycklig George Best på väg hem från någon europacupmatch.

Tack för hjälpen och sällskapet Rodrigo.

Blues för Jan Banan

2008-02-10T23:35:00.000+01:00

Ännu en helg till har rasat förbi.
Lungt och fint den här veckan. Inga galna whiskeykrökarkvällar, inga starköl på tapasbarer, inga citrusfrukter kastades från köksfönster.
25 minuter kvar på helgen.
Jag bokade hotell i New York idag. Första veckan i maj. Det blir dyrt och fint så in i helvete.
Hoppas det är varmt så jag kan svänga runt i min lower east-side taxichaffisskinnpaj.
Sug på det ordet chaffisskinnpaj. ffiss.
Jag vill Lou Reeda runt i east village, smaska på hamburgare och mackor med kött, kött,kött.
Dricka brooklyn lager med en fot på kopparstången och armbågen på den slitna, av 10 000 cigaretters aska brända-, bardisken.
Men det är ju lååångt kvar. Massa liv att njuta av, sånger att sjunga, drycker att dricka, blodiga köttbitar att sätta tänderna i, gator att promenera uppför, skratt att skratta och mycket skärande, blödande ångest i maggropen.

Jag hade sådan blåsvart ångest idag.
Åkte buss till lidingön och det kändes som om jag var på väg hem till en flickvän för att göra slut. Som om hon skulle öppna dörren och allt jag sa blev fel, jag ville säga med snäll och sammetslen röst;
- jag älskar dig men det här går inte längre.
Istället skulle jag vråla att hon var ett svin, jag hatar dig och nu är det fan i mig nog ditt jävla luder!
Jag ville krossa bussfönstret och kasta mig av lidingöbron.
Men det gick över.
Jag skulle ju bara hem till Dr Bossa, Jag fick kaffe och hembakt och en gitarr i knät.

Nu ska jag stå framför bokhyllan en stund och sedan lägga mig och sova.

I Keep forgetting

2008-02-02T04:59:00.000+01:00

Vansinnigt full på whiskey, vin och whiskey whiskey & whiskey,
Jag diggade musik som ingen annan förstod och nu är klockan 05.00,
Helvete. Vad gör ni nu, ni era nattens änglar och dryckjomens riddare?
Hoppas ni håller flaggan hög och svajande i vinden för mig,
slagfältets första fallne hjälte. Ensam och kall sprang jag med bajonetten framför mig och hjärtat fyllt av stolthent rakt in i fiendens varggap.
Jag borde kanske stannat hemma i logimentet...

Nej nu jävlar ska jag sova utav bara helvete. I min svala, men ändock inbjudande säng.

Sov gott svinpälsar och horor. Jag älskar er alla.

Shangri La

2008-02-01T09:42:00.000+01:00

Det är värdelöst att blogga på jobbet. Det blir liksom samma inlägg om och om igen. Samma unkna luft, samma utsikt över nordöstra östermalms dödsmaskgråa fasader.
Lyssnade på The Kinks på bussen på vägen hit. Kändes iallafall lite som om jag var med i en Wes Andersson-film.

Till Edith # 3:
Hej Edith. En ung kvinna klev av 56:ans buss vid stadsbiblioteket i morse. Hennes anskite såg precis ut som ditt, hon hade en barnvagn med sig och var iklädd en stor svart täckjacka. När hon klev ner från bussen såg hon mig vädjande i ögonen. Blicken tycktes säga, "dig har jag känt en gång men inte längre, jag minns att jag en gång brydde mig om dig, men det finns ingen plats för dig i mitt liv."

Det var väl inte du?

Måste jag dansa med dig nu?

2008-01-30T10:55:00.000+01:00

Det är syrefattigt på kontoret. Jag försöker dra in luft i lungorna, men det händer ingenting. Jag sitter hopsjunken som en munk över tangenterna.
Jag är ensam på plan fem. Nästan i allafall, det susar konstigt från fönstret och nu kopierar någon, någonting, någonstans. Jag äter en banan som en jävla liten apa. JAg sitter på Jonas Wahlströms finger och kråmar mig framför en kamera. Snart finns jag på omslaget till Guinness Rekordbok.
Heter han Wahlström? Skit samma.

Nu ska jag gå in på en tysk webbaserad nätbutik och beställa bjällror.
Jag älskar bjällror. Har man bjällror är det jul närshomhelst. Men inte vilken jul somhelst, nej! Den grönaste, guldigaste, rödaste, disneyaste, underbaraste, Nat King Cole-igaste, kallskurigaste och fjorton samuel adams winter ale i blodet-igaste jävla Phil Spector otroliga technicolor- julen du överhuvudtaget kan tänka dig.

Kom nu Movitz

2008-01-27T01:06:00.000+01:00

Äntligen full igen.
Äntligen dålig bio med Björn, sedan öl öl öl och öl på La Bodega, med olika tallrikar av kött.
Sen något jävla hak, med ouppfyllda löften, på tulegatan, med öl och dålig amerikansk whisky och en till!
Inga tjejjer med glasögon, bara två med samma krulliga frilla och Fan vad Cornelis var fet egentligen. Björn two-steppade upp för trappan, jag och M tittade på med hängande långa hakor.
Nu hem hem hemma igen i vår underbara fullkomligt jävla ljuvliga lägenhet.
Ulla låg i sängen och sov med handen under örat.
Bellman var en skön fullgubbe. Som han den vithåriga på odengatan, du vet han som tigger pengar ibland och ibland raglar full som en kaja uppför gatan. Jag önskar att jag en dag blir som honom. " En krona till kaffe, damen? (käften full av nikotingula gaddar och håret som en död dvärpincher på skallen).

Kom och kyss min dansanta fot min kära, kom och kyss mitt blödande hjärta.
Jag har blott dig kär min sköna, blott du och du allena. Du är allt och jag, jag är inget.
Tillsammans är vi dagen och natten och himmelen också. Tillsammans är vi
himmelen, tillsammans är vi kärleken, så kom nu till mig min kära, kom och kom igen.

Kring rider vinden, klagande, kall...

2008-01-25T09:32:00.000+01:00

Jag är stel idag. Så inihelvete. Vänstra delen av min långa rygg känns som en vansinnigt hårt kolgrillad flintastek.
Du vet , när man grillar den så länge att en blir seg och styv som ett lik.
Det är den där jävla Björnes fel. Lurar med mig till gym där man ska stå och svettas som en lungsjuk kolmilare, slita armarna av sig på djävulsmaskiner med tyngder som drar ner dig i fåfängans avgrundsdjup. Ackompanjerad av BodyWork II -" blyhårda beats för människor med hjärnan i kuken".
Nej jag ska säga som det är, det är inte Björnes fel. Det är jag som inlett fitnessåret 2008; nu är det slut på nackont och kutig rygg. Nu ska jag löpa som en senig masaj tvärs över staden och dansa som en welterviktare över kulturens gråsvarta polokragar.

Blixtrande av vitalitet, formuleringsglädje och en intensitet intill självförbränningens gräns

2008-01-22T09:43:00.000+01:00

I:
I helgen lämnade jag tryggheten innanför tullarna tre gånger.
Nu får ni vänta till sommaren, era jävlar, innan jag kliver ut i vildmarken igen.
Jag gick i skogen på lidingö. Jag darrade av rädsla, jag såg indianer med målade ansikten och blåsrör, pilspetsar förädlade med grodgift. Konstiga färger överallt.
Svett stang mina ögon och vildsinta moskiter surrade, och bet mig i nacken.
Jag fick lera på kängorna. I innerstan har vi inte lera. Vid promenader i innerstan får man på sin höjd lite klädsamt guldstoff på skorna. Jag navigerar fram via ljuset av tusen Seveneleven- skyltar.

II:

Jag blir kall och yr av tanken på att "skaffa" barn. Knulla fram en liten tjänsteman.
Med trenchcoat, dåligt hår, svag rygg och kaffegula tänder.
Annnggggrr Plopp! "Hejsan, nu är jag här. Jag heter Bengt." En liten jävla byråkrat med stämpel och papper i högar på ett litet litet bord. I ett litet litet hörn av ett litet litet kontorslandskap. Med en liten liten plånbok och liten liten hjärna.
Jag är inte redo för det. Jag väntar.
(Jag väntar på att ödet ska stå där med en trasig kondom i handen och garva sitt mättade tjocka magskratt).

Vem heter inte César Vallejo eller nåt annat och har en gång ägt en blå kostym och suttit på ett café i Paris...

2008-01-21T11:27:00.000+01:00

Jag hittade ett brev jag författade till Rodrigo, när jag satt inlåst på ett kontor och han "jobbade" på barnens ö, den varma sommaren 2005.

Här kommer ett utdrag, håll till godo:

"Nu är du på kollo alltså, festligt, slitna hus och smutsiga, stinkande, vrålande och spottande barn, med små håliga mjölktänder som biter dig ända in i själen när du försöker sova.
Damer som uppenbarar sig i motljuset och kommer med skamliga, eller härliga, nej inte härliga det är ett jävla fult ord; ärliga!
Ärliga förslag om nattliga aktiviteter i horizontalläge. Med andra ord kolloknulla utav bara helvete.
Det kan du drömma om när du ligger å sussar med dina svullna luftrör och hostar å rosslar i sommarnatten."

Briljant förklädnad

2008-01-20T20:06:00.001+01:00

Full HB:
"Fan vad livet är gott, och varmt och jävlar i helvete vad mycket kärlek och glädje det finna att hämta hem och lägga på en säker plats i hjärtat!"

Nykter HB.
" Aj aj aj, oj. Nej, usch vad tråkigt. Nej det har jag verkligen ingen som helst lust med. Aj aj oj oj oj. Nej nej , sänk volymen, va? röka cigarr inne, det kan du glömma. Aj aj, oj oj oj. Vad det regnar idag, nu vill man bara gå och dö."

Vem föredrar Du?

All right, Popeye's here!

2008-01-18T23:43:00.000+01:00

Björnes grannar är underbara. Jag hörde mamman vråla genom väggen; "om ni inte slutar bråka får ni åka och bo hos någon annan familj". Det är underbart. Pappan i familjen brukar skrika, med sin skånska stämma; " jag orkar inte längre, jävla ungar".
Jag får tårar i ögonen av glädje.
Om jag någon gång blir farsa så är det så jag ska vara. Vråla mig hes åt barnen, blodådror poppar ut i min röda panna, spända nackmuskler. När de ändå inte lyssnar går jag i vredesmod ut och skottar snö med en cigarrstump i mungipan. Krökar billig whisky i garaget och örfilar upp min fru när hon inte är tillräckligt snabb med morgonkaffet.
Det ska vara lite hårt.
Livet är ingen jävla dans på rosor.
Nu ska jag köra fria vikter en timme, sedan röka i fönstret med uppkavlade t-shirtärmar och titta ner på hororna och knarkarna på 42nd street.

Det händer inget, du måste dricka oftare

2008-01-15T09:43:00.000+01:00

Den här, på berusningsfronten, lugna Januari-månaden är inte bra för mitt bloggande.

Jag vill vara någon annanstans. Det är så jävla grått och blåsigt. Ute och innanför min jacka.
Jag kände starkt för att klappa till en 16-årig, späd, långbent flicka på bussen imorse. Bara för att se hur folk skulle reagera.
Smmmack, en örfil rakt över kinden. Hallå!?
Sen sparkar jag undan kryckan för en riktigt senig gammal jävla kärring så hon går i däck. Hallåå!??!!
Äh.

Helvete.

Be good for goodness sake

2007-12-17T15:20:00.000+01:00

Det är mycket nu. Jobb, jobb och jobb.
Jag är som alla dom där djuren som syr Askungens klänning.
Jag syr, klipper, fållar, knyter band, kvittrar, är en tjock käck mus med gula hängselbyxor.

Bara nu har jag varit borta i sexton minuter, fram och tillbaka till Akademibokhandeln.
Framåtlutande gång, blicken i gatan.

Ska svalka mig med en kall gratis-öl ikväll.
Kall gratis maltdryck är god godast.

Cold cold cold

2007-12-07T14:20:00.000+01:00

Förkyld igen.
Tredje dagen i en förkylning är värst.
Två dagars liggande på soffan har lämnat mig nackstel och rastlös. Fortfarande svag i
kroppen och med rinnande näsa vill jag ut och bort, spring runt på stan och sticka in huvudet i
olika lokaler, snacka och garva med folk. Men
jag orkar inte. Jag sitter stilla med värkande axlar i min 60-tals fåtölj.

I morgon vankas stormiddag med Mikey & Disco-Bear med sällskap.
Nu ska jag gå ut i köket och äta en bapelsin (gubbjävel) och suggerera mig frisk.

Woodsmoke

2007-11-30T22:56:00.000+01:00

Meningen med allt?

Sitta på golvet framför en flammande brasa, läsa och med ett glas Ardbeg inom räckhåll. Springa ut i köket och skära
upp bitar av spansk korv som jag mumsar i mig girigt på vägen tillbaka till min heliga plats.

Trä som brinner, trä under mig. Jag tänker på gitarrer och trummor som sjunger av trä.
Whiskey lagrad i ekfat, bok gjord av stora vackra träd, trä som brinner, trä i golvet som jag sitter på.

Trä.

Rosenblad

2007-11-30T11:13:00.000+01:00

Fredag, jag ser ett stänkskärmsgrått stockholm från mitt fönster.
Tog en frukostmacka med Björne i morse, han skulle dra direkt till flygfältet och vidare till Paris. Den jäveln. Hoppas han spiller jävligt dyrt rödvin på sina mockaskor.
Jag är fortfarande trött, gammal och böjd, törstig och med sång i lungorna.

Julljus.
Gran, hatt och överrock i ull.
Mumsar korv med stark senap på östermalmstorg, vinkar till en flicka som jobbar på korrekturavdelningen. Du vet hon vars fästman drog till sjöss och hittades uppspolad på en strand i frankrike?
Stövlar ner mot klara, för en grogg med mina kamrater på tidningen, Mogren och Lindberg.
Mogren är glad som vanligt och Lindberg har ett blått öga efter en incident med vicevärden. Det var något om vicevärdens fru och ett bröd.
Jag lyssnar inte, smuttar på min whiskeygrogg och ser ut genom föstret, på snön som faller eftertänksamt. Vad gör hon nu?

Kom väck mitt hjärta, drick mig till, gör vad du vill bra du gör det med mig.

Nu är det kaffe.

Bruno K Öijer # 2

2007-11-27T16:32:00.000+01:00

Ni förstår väl att Bruno K Öijer -inlägget var ett skämt?
En pastisch, ett stekt ägg i nyllet på alla svartklädda utmärglade pajsare som stryker runt odenplan och nytorget med fickorna fulla av smutsiga ord.

Jag ser min egen spegelbild i fönstret och inom mig hörs ljudet
av glas som krossas.

Är det kappsegling?

2007-11-27T16:26:00.001+01:00

Nej det är tisdag.

Hemma från 18 timmar i göteborg.
Gött mos, goa gubbar och breda, folktomma, hotande gator. Isande vind, snus, hatbrott och mörker.

Jag har tappat tron på Göteborg, detta av ordvitsar nedbajsade paradis.

Nu ska jag ner i en källare och agera Bindefeldt hela kvällen. Smila och hälla upp, ta rockar från otacksamma gamlingars axlar, plocka skräp, smila och skaka hand.

Det är bara att knyta näven i fickan, stålsätta sig mot all falsktrevlig gemenskap och drömma om veckoslutet och dess löfte om ett par stadiga Ardbeg framför kakelugnen.

Ain't no Easy Day wishing for some jelly roll

2007-11-23T23:10:00.000+01:00

Vetskapen om att ingen läser den här bloggen gör mig fri.
Jag kan skriva precis vad min galna, fritänkande hjärna säger åt mig att skriva.

Mina ögonlock sjunker ihop, jag är trött efter 5 sköna timmar med björne. (låter som en
bögporrfilmstitel).
En Öl hemma, 2 öl och köttallrik på La Bodega, en öl och en 3:a Jack Daniels på Republik, öl och whiskey, whiskey och whiskey hos Björne, Öl i soffan hemma. Nu med musik i lurar och M ute på stan någonstans utan att hon svarar i telefon.
Hon står väl böjd över backluckan på någon BMW med kjolen uppkorvad runt midjan och en delägarBalle 23cm in i kroppen, på en bakgata vid stureplan.
Vad gör det?
Jag ska snart ta fram min röda gibson es 335, årsmodell 1979 och spela ett ekande naket solo över min olycka.

Vem fan är jag att känna något över huvud taget?

Pressing on

2007-11-15T22:41:00.001+01:00

Jag vandrar på. Utan minne. Med
en bröstkorg fyllt av tillit och drömmar om kärlek.
Läser i en gammal grå anteckningsbok & lyssnar på soundtracket till "I'm Not There"

2003:

"Folk borde slå sina bingolottonävar i bordet och gå
ut och äta pizza, eller skjuta en tjänsteman
bara för att se hur hans blod färgar snön röd.

Ett sovrum är inget sovrum om man inte
har ett fönster så man
kan ligga och lyssna på regnet.
Hon ligger där i sängen och glöder....

Tack för månskenet
tack för isen som skimrar som silver på taken
och vinden som vaggar mig trött.

När jag ska prata med dig är det som
att du tar mina ord, lägger dom på marken
och trampar på dom...."

Det känns som ett annat liv, jag minns inte
att jag kände de där orden.
Fan när man läser dom lösryckt så här
så ser de ut som "poesi på väg" eller små dumma jävla ordstäv som
brukar stå i almanackor.

Skriv av dom på en liten lapp som du varsamt viker ihop och
kastar i papperskorgen.

So Long, Marianne

2007-11-14T22:21:00.003+01:00

Jag skriver i det flammande ljuset från
min kakelugn.

Jag skulle kunna vara min egen far.

Jag talar lite och sällan och orden
bär inte någon mening.
De snubblar ur min mun och landar
i koftan, på mitt bröst.
Sanningen spelar sin sång inne i mitt huvud.
I bakhuvudet, mot nacken till.

Jag sparar den till något annat tillfälle.
Till någon annan, till någon med
ljusa ögon och en mun som talar men som jag inte hör.
Som ljuder rakt in i hjärtat som en brinnande pil.

Mitt hjärta är som en stad, belägrad av den drömmande
olyckliga kärlekens armeér.

Elden värmer mina kinder och ögonbryn.

Häll upp lite mer
i mitt glas.

Music Non Stop

2007-11-12T10:44:00.000+01:00

(anteckingar från)Düsseldorf.

Lördag:

Herrtoalett. Bra middag 1 kg kött & vin vin vin.
2 cigaretter & skinskalleslö servitör. Dragspelsambient i pissoaren.
Jag längtar efter ett par som iskalla kelsch (& 3 cigaretter) POW!
Malin
- Ååh strösselbyxa......& mandelhängslen...

Musik. Besk ölsmak i munnen. Regn
Fulla düsseldorfare. Doft av friterat i vinden.
Regn. Blöta, kalla tår. Lyfter huvudet och tittar upp åt vänster, var är dom?

Söndag:
På andra sidan bron/på andra sidan rhen.
Starbucks. Van på stereon. Får Brooklynvibbar;
Över en bro, vika av ner till höger, låga tegelhus,
gator kantade av träd, kaffedrickande storstadsbor bakom immiga caféfönster.

Malin kommer med stora rykande muggar.
Björn läser tidningen. Det har snöat, någonstans.